någon synnerlig skada. KL 7 lyckades det att spränga fästets största krutmagasin i luften. Icke destomindre höll besättningen ståndaktigt ut, och först då stormkolonnerna kl. 8 om 1iuorgonen framryckte och efter mycket besvär bestego murarne, blefvo de tappra för-. gvararne med bajonetten drifna ut ur fästningen, dock endast småningom, ty de gjorde de angripande hvarje fotbredd jord stridig. De kinesiska kulierna, som blifvit medtagna till transporttjenst, lemnade de allierade betydligt bistånd. De buro stormstegarne till murarne för fransmännen, och hjelpte de anfallande öfver kanaler och gratvar, i hvilka de ofta vadade i vatten ända till halsen. När de kommo ut i grafvarne lades det stegar ötver deras skuldror och dessa stegar tjente då istället för bryggor för stormkolonnen. — Den 21 Augusti kl. 3 e. m. gåfvo sig de öfriga fästena på den nordliga sidan, och samma dag om aftonen öfverlemnade generalguvernören öfver Petschili, den provins i hvilken Takufästena ligga, i en sammankomst med de allierades befullmäktigade, fästena på södra sidan äfvensom hela provinsen, utan andra vilkor än löfte om fiendtligheternas upphö rande. — Närmaste följden af denna tio da gars kampanj har blifvit att lord Elgin och baron Gros skola öfver Tien-tsin under eskor begilva sig till Peking, för att begynna un derhandlingarne med det himmelska Majestä tet. Hvilka resultaterna derat skola blifva ä omöjligt att med bestämdhet förutse. At Kina dock efter denna expedition icke mer skall förblifva den tillslutna verld det hittill varit, torde i alla fall vara säkert. Afven de skall inträda i den sfer som den europeisk politiken omfattar. Hvilken roll skall det de spela? Det skall framtiden utvisa.