Nationalbeväpningen. Krigsmaktens ordnande utgör ett af den moderna statskonstens vigtigaste och svåraste problemer. Utom sin omedelbara betydelse för upprätthållandet af statens sjelfständighet och oberoende har detta problem äfven en finansiel och ekonomisk sida genom den stora roll krigsmaktens underhåll spelar i statsbudgeten. Men icke nog dermed, den sammanhänger äfven på det närmaste med det inre politiska statsskickets säkerhet och bestånd. Statens yttre försvar tordrar nemligen att folket uppställer en stark krigsmakt; men en krigsmakt nog stark att afvärja utländskt förtryck, är äfven nog stark att kutva det folk sjeltt som uppställt den till sitt beskydd. Krigsmakten kan derföre lätt, ifall icke några starka motiver afhålla den derifrån, blifva ett medel till folkets förtryck genom dess egen regering. Historien bevisar detta mer än väl. Sedan de många små feodala samhällena i slutet at medeltiden koncentrerat sig till större stater, begynte dessa att bekriga hvarandra. Detta gjorde uppställandet af större armåeer till en nödvändighet för de skilda makterna, för att skydda sig mot hvarandras ingrepp. Men dessa armeer blefvo öfverallt ett medel i regenternas händer att införa en enväldig styrelseform. Den nya tiden begynner med de i slutet af medeltiden bildade stora staternas öfvergång till absoluta monarkier. Endast