Article Image
2 TUURR UU ULURU UV. Då vi sammanfatta de händelser, sor under senaste dagarne timat, måste vi kom ma till den slutsats, att ,,den heliga allian sen, som man var i färd med att på et storartadt sätt uppföra i Warschau, för at visa Europa skådespelet af maktens öfverläg senhet öfver tidens anda och folkens anspråk med dekorationer lånade ur de garderober som innehålla suveränitetens impesanta em blemer, — -att denna heliga allians i ställe blifvit till en farce, af hvilken det åskådandt Europa haft ganska muntert. De legitim: väntade sig återupprättandet af den gaml: goda ,ordningen: vi andra, som trodde de absoluta furstarne åtminstone skola komm: öfverens, vi befarade nya blodsutgjutelser nya förvecklingar; men, som sagdt, det store skådespelet var endast en farce och ridåer gick ned för sista scenen under kallsinnig het å publikens sida. Dennas spända väntar var bedragen, och de legitima, krönta aktö. rerna knepo sig icke en enda applåd. Den nya tragedi, kejsaren af Österrike hade för afsigt att låta uppföra i Italien, har derföre blifvit tillsvidare inställd. Emellertid kostar uppsättningen af stycket ofantligt och bankrutten står för dörren. Den som för ögonblicket vunnit mest på Warschauermötet, är Italien. Warschauerfurstarnes visade oenighet och svaghet ha påskyndat Englands och Frankrikes beslut att låta Italiens förenande under en spira med snaraste bli en fait accompli. Den af Warschauerfurstarne, som gjort största fiascot, är onekligen prinsregenten af Preussen. Den vanliga dubbelheten inom preussiska diplomatien, dennas maxim att alltid spela under falskhetens täcke, och der afvakta händelsernas gång, men sedan, då det gäller att kunna rycka till sig ett brödstycke, genast vara framme —denna dubbelhet har djupt nedsatt Preussen i den allmänna opinionens ögon och öppnat ögonen på frihetens anhängare, som nogsamt veta att deras största och farligaste fiende är en falsk vän. De preussiska statsmännen få derföre äfven bra påskrifvet af de engelska tidningarne. ,Det är denna brist på uppriktighet, som gör Preussen misstrodt och framkallar engelsmännens harm, säga de. Preussen har emellertid synbarligen gått miste om förbund med England och hotas med att stå alldeles ensamt, ty de absoluta furstarne i Wien och Petersburg kunna icke heller lita fullkomligt på sin dubble kusin i Berlin. Warschauermötet måste sålunda just befordra hvad det var amnadt att förhindra: frihetens stadgande i Italien, Napoleons höjande inom allmänna opinionen, samt Englands förbund med Fraukrike. Klockan fyra på eftermiddagen d. I Nov. öppnade general della Rocca med sina batterier elden mot Capua och redan dagen derefter anlände parlementärer till beligringsarmens läger. Utgången är redan genom telegrafen bekant: Capuas öfvergång med dess 8,000 man starka besättning. Exkonung Frans fortfar att gifva sig mine af att ännu ega makten i sina händer. Hans ofliciela tidning innehåller nu senast en lång lista på militäriska befordringar, som han gjort inom sin arm6. Fem högre oflicerare, deribland öfversten grefve di Trapani och general Salzano, ha blifvit utnämnda till generallöjtnanter, grefven af Trani till brigadgeneral och grefven af Caserta till artilleriöfverste, samt marinministern kontreamiral del Re till viceamiral. Konung Frans har visserigen icke mera någon flotta, men han har ikväl ansett sig behöfva en viceamiral, for utt i framtidens osäkra vatten manövrera med lans eskader af gamla minnen från en nedläckad tron och usel regering. Man talar i de diplomatiska kretsarne i Paris om en not, som Thouvenel skall ha for fsigt att tillsända de franska gesandterna id de olika hofven. Notens innehåll skall ara att förklara, det Frankrike skall förbli weutralt, i händelse Piemont angriper Veneien. Kejsaren vill dock att den först sedan len neapolitanska frågan blifvit afgjord, skall fbändas. — I Paris tror man nu åter på reden; och Börsen har lugnat sig något, medan den hoppas på åtminstone några nånaders ro. T (latarrilra tara flmnannnanunAnA sfandbaA 0

8 november 1860, sida 3

Thumbnail