och stannade hastigt. Omöjligt! Hvad skull det då ha blifvit af Reynold och Mercurius ?.. Döda, äfven de! ... Döda alla tre? ... Min söner! Gubben skälfde i hela kroppen. — Skulle de då icke ha lyckats? frågad han sig sjelf efter lång tystnad. Allt var likvä så väl uppgjordt. Reynold är ett snille! det ä min själ, som arbetar i hans hufvud... Dera djerfhet har måst triumfera . . . vår makt är åter vunnen . .. och likväl är ingen här. Humber skulle dock vara här kl. 8... Fem timmar dröjsmål! Det har händt någon olycka och ja; förmår intet... intet för mina barn, och me dem tillintetgöras mina käraste förhoppningar . . o, detta lifselixir! Denna hemlighet! Måhänd har Van Helmont det... Vi skulle ha tillsam mans: upptäckt den. Det stora verket! den filo sofiska stenen! Hvad bekymrar mig allt öfrig om jag blott egde denna hemlighet! Mäster Eudes föll ned i en fåtölj, med an sigtet doldt i sina händer, ett rof för de mes stormande tankar. Han tänkte då ej mera p sina barn. Fadren hade försvunnit och i des ställe . lemnat rum för den lärde, adepten, alke misten. — Det är möjligt! Allt är möjligt fö menniskoanden, mumlade han, tillochmed kam pen mot Försynen ... Döden är blott ett tom