med någon stor fara, så öppna denna dosa och du skall deri finna mäktiga försvarsmedel; men akta dig att öppna den, om du ej står ansigte mot ansigte med döden, ty han skulle kunna komma fram tillochmed ur denna ask. Min son, asken har innehållit tjugo kristallkulor, som hvardera är fylld med ett fint gift. Jag har redan begagnat mig utaf en af dessa kulor, nitton finnas ännu qvar; de skola rädda från en ytterlig fara, men, ännu en gång, akta dig! Den minsta oförsigtighet skulle kunna gifva dig döden. Har du förstått mig? Marc gjorde ett jakande tecken. Han tog dosan och stoppade henne i sin ficka, derpå stack han den lille dolken åter i slidan och fäste den i sin lifgördel. — Nu kan du resa, sade den gamle lärde, och kom ihog, att du är den enda qvarlefvande ättlingen af familjen Bernac. — Till häst! sade Marc, vänd till Giraud. De båda männen skyndade ut ur rummet. — Marc, Aldah! allt hvad jag. älskar här på jorden! mumlade Van Helmont och höjde händerna mot himlen. Min Gud, skall du tillåta mig återse dem? Mörkret inbröt: det var redan skumt i rummet, der Van Helmont befann sig ensam. Den lärde föll ned i en stol, försänkt i ett djup af bittra tankar.