Göteborg d. 31 Oktober 1860, Postaångfartyget Argo, som varit vän tadt här sedan i måndags, har, enl. i går in gången underrättelse, först nämnde dag afgåt från Hull och är att hitförvänta i dag på for middagen. Göteborgs friv, skarpskyttekorps had i går vid middagstiden fortsatt sammanträd: for korpsens organiserande. Då de tecknad ledamöternas antal uppgick till öfver hundr: stycken, bildade man genast vid detta sam manträde 4 korporalskap, hvilka hvar för sig ur hela korpsen utsågo sin korporal. I der ordning korporalskapen bildades erhöllo de äfven ordningsnummer. Till korporal för 1:sta korporalskapet utsågs grosshandl. L. G. Bratt, för 2:dra d:o handl. A. G. Hallgren, för 3:dje d:o litteratören K. Lidberg och för 4:de d:c stadsmäkl. A. H. Lundqvist. Sedan sålunda fyra korporalskaper bildats, utgjorde dessa, enl. de först antagna stadgarne, ett kompani, hvadan val skulle företagas af kompanichef. Med acklamation föll valet på hr James J:son Dickson, som dock afböjde detta förtroende. De olika meningarne koncentrerades sedan hufvudsakligast kring 3 personer, neml. mag. Meijerberg samt grosshandlarne L. G. Bratt och C. Meijer, af hvilka, vid derefter förrättad öppen votering, mag. Meijerberg med stor pluralitet utsågs. Sedan korpsen sålunda var organiserad hade de komiterade på ett hedrande sätt löst sin uppgift. Före komitens upplösning framförde hr Dickson en tacksägelse till löjtnanterna Björksten, Toren och Broberg för det välvilliga sätt, på hvilket dessa herrar gått hrr komiterade tillhanda; hvarefter hr Hallgren framförde korpsens tacksägelse till ordforanden, hr Dickson, och komitens öfrige ledamöter för det utmärkta sätt och den skyndsamhet, hvarmed de verkstållt sitt nog svåra uppdrag. Tacksägelsen åtföljdes af tre kärnfriska hurrarop från korpsen. De ofvannämnda valda 5 personerna utgöra således, enl. reglementet, tillsvidare korpsens styrelse, hvilken vid sammanträde i går på aftonen beslutat utse en sekreterare med plats i styrelsen, hvilket uppdrag skulle erbjudas mag. Hedlund. En byrådespot. Upprepade klagomål göra det till en pligt för oss att offen.ligen frambålla det nyckfulla och sjelfrådiga sätt, på hvilket tullförvaltaren på inkommande sjötullskammaren härstädes behandlar varuemottagare. Då det för hvarje sådan naturligtvis är af stor vigt, att så skyndsamt som möjligt kunna få sina varor tullbehandlade, och det första vilkoret härför är bekommandet af hr tulltörvaltarens namnteckning på fartygets märkrulla, synes det vara ett nog egenmäkigt tilltag att, utan rimligt skäl eller fastmer på trots, låta varuemottagarne timtals få stå och vänta på förrättandet af denna enkla, men nödvändiga operation. Om någon är pligtig wtt på ett humant sätt bemöta den trafikeande allmänheten, tyckes det just vara cheen på ett kontor med en stor underlydande versonal, hvilken han bör föregå med ett sodt exempel; och den allmänhet, som är illig att ofördröjligen erlägga de afgifter, om statsmakterna funnit for godt pålägga, orde kunna få påräkna att vara fredad för tbrotten af ett nyckfullt och retligt lynne os en tjensteman vid det verk, som skall nkassera dessa skatter. Vissa tjensteman ynes tro att allmänheten är till för deras) kull, och besinna icke att det är tvärtom. Fänrik Stäls sägner. I Helsingfors Tid! ingar läses: Den nordiska trvckoressens l