AA BA pp OA BE Från Utlandet. Bland de senaste politiska uttalanden, som framkallats af sakernas nuvarande ställning inom Europa, är äfven ett memorandum af Garibaldi, infördt i den af Alex. Dumas utgifna neapolitanska tidningen. Garibaldi afgifver häri en upplysning om sina atsigter och hänvisar till det mål, hvartill ej allenast italienarne, utan älven alla nationer böra strätva; det är ett slags politiskt testamente, hvari han nedlägger sina ider, just då han står i beredskap att afträda från makten till förmon för Viktor Emanuel. Diktatorn fäster uppmärksamheten dervid, att det aldrig talats så mycket om civilisationen som just nu, då alla stater befinna sig på krigsfot och äro beredda att låta makten träda i rättens ställe. ,Hvar och en bär orden civilisation och framåtskridande på läpparne! heter det i artikeln, men det förekommer mig tvärtom, att vi, med undantag af den rådande lyxen, icke höja oss synnerligt öfver naturtillståndet, då menniskorna söndersleto hvarandra inbördes, för att tillråna sig ett byte. För att komma från detta tillstånd och göra det möjligt för regeringarne att använda de allmänna inkomsterna till att befrämja det allmänna välståndet och motarbeta pauperismen, föreslår Garibaldi bildandet af ett europeiskt förbund. Första vilkoret härför anser han vara en uppriktig allians mellan Frankrike och England, som ej längre hafva skäl att rivalisera md hvarandra och gerna kunna förena sig om ett gemensamt mål för mensklighetens väl. I England herrskar en ,,bra drottning och engelska nationen , sluter sig med entusiasm till de betryckta nationaliteternas sak. Frankrike är genom sina traditioner och folkets sak kalladt att gå i spetsen, och det skall derföre bli kejsar Napoleon, som måste taga initiativet till det nya förbundets bildande. Aro de tvenne vestmakterna eniga, skola Italien, Spanien, Portugal, Ungern, Belgien, Schweiz, Grekland och Rumelien, de skandinaviska, keltiska och slaviska folken, kort sagdt, alla delade och undertryckta nationaliteter, liksom instinktmessigt sluta sig till dem; derefter skall då Ryssland, som är sysselsatt med att frigifva sina lifegna, af eget intresse ingå med i förbundet. Man finner således att enligt denna plan tvenne riken, Osterrike och Turkiet, skola utplånas ur staternas antal. Resultatet skulle blifva, att armeerna upplöstes, att freden för allttd betryggades och att folken kunde ostördt arbeta på sitt eget bästa. Det är min högsta önskan, säger Garibaldi på slutet, ,,att mina ord må nå till dem, som Gud gifvit det heliga kallet att göra godt, och de skola säkert göra det; de skola föredraga den sanna storheten, som stödjer sig på folkens kärlek och erkänsla, framför en falsk och endast ögonblicklig storhet. Medan detta i sitt slag ensamt stående aktstycke offentliggöres i de italienska tidningarne, råder en fransk broschyr, som nyligen utkommit i Paris, Napoleon att söka stöd hos Ryssland och öfvergifva England, som af afundsjuka ständigt motsatt sig Frankrikes sträfvanden och intressen. Denna broschyr är författad af en f. d. direktör i franska utrikesministeriets konsulatsafdelning, Lesseps, och tillägges en halfofficiel karakter. Men man kan naturligtvis icke bestämdt afgöra, om den verkligen uttrycker franska regeringens afsigter eller endast skall tjena som medel till att befordra en allians med Englard, genom att visa den engelska nationen, att det ännu står i Napoleons skön göra gemensam sak med Ryssland. — I allmänhet tyckes allt häntyda på ett nytt närmande mellan Frankrike och England, betingadt af de absolutistiska makternas närmande i Warschau. Man vill i Paris till och med veta, att lord Palmerston väntas dit, emedan kejsar Napoleon önskar samtala med honom om vilkoren för alliansens återupprättande. Härmed kunna sammanställas de skarpa utfall,