sammankallats genom en med obeskrifligt jubel mottagen proklamation af Viktor Emanuel till d. 4 och 5 November. Från sjelfva krigsteatern utanför Capua intet nytt, och Capuas öfvergifvande af de kungl. trupperna förnekas, I dess ställe vill Times veta, att general Tärr erhållit order att inskeppa sig, man vet ej bestämdt hvart, men tror att det gäller Venetien, Denna underrättelse torde dock tarfva bekräftelse. Säkert är dock att Sardinien rustar ofantligt och nästan tyckes vilja gripa till offensiven, liksom hade det för atsigt att söka ordna Italiens förhållanden, innan den väntade kongressen kommer till stånd, hvilken möjligen skulle kunna genom rösternas majoritet gitva sanktion åt redan bestående, mot Italiens euhetsplaner stridande förhållanden. Härunder fortfar Österrike allt jemt med sina försäkringar om fredens iakttagande. Det vill ej angripa men försvara sig. Morning Post förklarar att Osterrike nu åter bestämdt lofvat Frankrike detta. Om Frankrikes politik i Italien är man nu lika litet säker som förut. Der drifves ett dubbelt spel, det vet man och de halfofficiela Parisertidningarne framkomma allt som oftast, för att gifva någon upplysning om politiken. Constitutionnel har sålunda nyligen åter uppträdt med en artikel, hvari han röker bevisa, att Frankrike hvarken kan understödja eller bekriga revolutionen i Italien. Ett fast organiseradt mäktigt Italien äri hela Europas intresse. Tidningen slutar såsom nästan alla i dessa dagar, med förhoppningen om sammanträdandet af en kongress för ordnandet afltaliens angelägenheter Dessa ord äro tydliga nog och bestyrka den åsigt, man hyser i Wien om att Frankrike tänker understödja Piemont, om detta angripes, men icke om det angriper. Frankrike skall hafva förklarat Österrike denna sin afsigt, och derföre litar man nu i Paris så fullt och fast på fredens bevarande i vinter, att den sardinske ambassadsekreteraren gifvit sin regering de mest lugnande försäkringar, såsom: det finnes ej den ringaste orsak, att befara ett anfall af Österrike. — Emellertid handla dock, såsom sagdt är, båda parterna som om kriget stode för dörren. Österrikes italienska armå skall uppbringas till 280,000 man, oberäknadt reserven i Tyrolen och kustlandet; 40,000 man skola redan vara samlade såsom en anfallskolonn omkring och söder om Mantua. Sardiniens styrka skall till våren utgöra 350,000 man. — Patrie påstår, att en mängd ingeniörer anländt till Ancona, för att leda anläggandet af flere vigtiga verk i denna fästnings sjöarsenal, som är bestämd att spela en stor roll i de förestående operationerna mot det venetianska området. Påfven säges afvakta utgången af Warschaumötet, innan han definitivt bestämmer sig, huruvida han skall stanna qvar eller ej. Tillsvidare vill han dock genom ett veder-: mäle af gunst lemna bevis om att han ännu är en af den verldsliga maktens koryfeer, i det han förlänar general Lamoriciere med furstlig värdighet. Äfven Frans II har sina blickar oroligt fästade på Warschau, der ännu det sista hoppet kunde finnas. För att emellertid såvera apparanserna, har Frans II genom sin premierminister utfärdat trenne protester, den ena mot Röfvaren Garibaldis och Sardiniens beteende i allmänhet, den andra mot det understöd, Garibaldis röda vänner hafva anslagit åt den afrättade konungamördaren Milanos slägtingar, den tredje mot konfiskationen af de statsobligationer, domäner 0. 8. v. som konungen anser vara sin enskilta egendom. Dessa, hvaraf inkomsten utgör c:a 500,000 ducati och som representera ett kapital af 11 millioner, kallar konungen frukten af sin och sin fars enskilta sparsamhet. Att domäner äro statens egendom och icke konungens, att de andra kapitalerna hopskrapats genom rån från statskassan, hvilken Neapels konungar behandlat såsom sin handkassa, och att konungen tagit många millioner af landets penningar med sig till Gaeta, för att fortsätta kriget mot sina undersåter, det erkännes och omtalas naturligtvis icke i protesten. Men deltagarne i Warschaumötet tyckas sjelfve ingalunda ha kommit till så godt förstånd med hvarandra som dessa på fallrepet stående ex-maktinnehafvare velat hoppas och tro. Åtminstone har ej något sådant dunstat ut från de hermetiskt tillslutna diskussionskabinetteun. Det enda, hvarom man allmänt är ense, är att furstarne öfverenskommit om de utaf Frankrike föreslagna grunderna för sammankallandet af en kongress, å hvilken Euronvas för närvarande invecklade anceläcven