Om den kungliga rättigheten att bortgifva pastorater. Förr i verlden ansågs maktens centralisation i en endas hand såsom ett osvikligt medel till folkets lycka, icke blott af denne ende, utan af ganska många statsmän, filosofer och politici. Ett styrelsesystem, hvilande på patriarkalismens grundval, en regering, som icke blott egenmäktigt afgjorde statens allmänna angelägenheter, utan äfven styrande ingrep 1 hvarje stads, hvarje bys, nära nog hvarje enskild persons — se der det ideal, som föresväfvade dem i deras drömmar och utgjorde modellen för B8å många mer och min