len gjort 31 slag, detta vore ett tecken att det var Claudius och ingen annan, som ville tala med Jokan. Om då Claudius ville berätta att kungen är i Paris, skulle han sätta nålen i rörelse och låta hen-; ne stanna vid K., derefter vid U., så vid N. G. E. N. 0. 8. v.; och som nu på samma gång Johans nål skulle komma att stanna vid samma bokstätver, kunde han utan svårighet uppskrifva eller förstå hvad den andre menade. — Uppfinningen är vacker, men jag förmodar att det icke i verlden finnes en magnet med de ertoderliga egenskaperna; — detta vore icke heller önskvärdt, och ingalunda ändamälsenligt, emedan det skulle kunna gifva anledning till otaliga förräderier och trakasserier, hvilka alltförväl skulle kuuna hållas dolda. Det var förbehållet en Amperes och en Örsteds snille att förskaffa verlden den kostbara , Magnet, hvilkens tillvaro Van Estten betviflade. Den har dock icke visat sig vara af så vådlig beskaffenhet som han förmodade, emedan genom densamma, långt ifrån att he mlighållas, mångfaldiga förräderier blifvit uppdagade. En liten berättelse om ett glas vatten och en paraply. I ,, Sveriges engelska park, såsom någon benämnt det skogbekransade Blekinge, ligger det täcka Ronneby, der årligen personer från alla trakter af landet infinna sig under brunnsterminen, för att söka sin helsa i några glas vatten. Det händer äfven, att unga flickor söka sig man och unga män hustru i samma helsogifvande vatten, och många hafva också funnit hvad de sökte. Det har äfven en fattig gosse, som hvarken egde fader eller moder, funnit båda i ett glas vatten och under en paraply. Det låter måhända löjligt, men äfven det löjliga kan framlocka en tår i ögat, då det lägger grund till en menniskas lefnadslycka. Händelsen var följande: En fattig gosse, som led af ett benbrott, hade infunnit sig vid HRonneby helsobrunn; men då han hvarken var i tillfället att erlägga vattenafgiften eller kunde förete något fattigbevis, blef han afvisad. Han fann sig då nödsakad att göra som andre fattige, nemligen att tigga. Han ställde sig vid ingången till brunnsparken och anropade än den ene än den andre af brunnsgästerna om — ett glas vatten. I början gaf ingen akt på den lille tiggaren; men en Herre och en Dam, hvilka vandrade tillsammans under en uppslagen paraply antingen det regnade eller ej, blefvo honom slutligen varse och funno hans tiggeri så ovanligt, att de öfverenskommo att dagligen gifva honom ett glas vatten så länge han icke begärde något annat. Detta fortgick regelmessigt under hela brunnsterminen; hvarje morgon inställde gossen sig på sin vanliga plats och herrskapet under paraplyn gaf honom hvarje morgon ett glas vatten. Nägon annan begäran kom aldrig öfver gossens läppar. Den sista dagen af brunnsterminen underrättade sig de barmhertige vattenutdelarena närmare om den ovanlige tiggaren, för hvilken de emellertid bade fattat tycke. Som de voro barnlöse, beslöto de upptaga honom såsom eget barn. Den fattige gossen fann alltså sin lefnadslycka i ett glas vatten och under en paraply. (G. L.-T.) En Giftermålsentreprenör i Paris, Protin, hade nyligen i tidningarne låtit införa ett långt tillkännagifvande, som slutade sålunda: ,,Då herr Protin bland sina kunder har åtskilliga partier af secunda förmögenhet, vill han begagna sig af sommarmånaderna för att fullborda dem. För framtiden ämnar han att inskränka sig till de äktenskap, vid hvilka endast förmögenhet af primo qvalit kan ifrågakomma., Protin försöker med denna stortalighet att öfverflygla en medtäflare i samma ädla verksamhet, de Foy, hvilken äfven förnärvarande genom pompösa annonser i de franska tidningarne söker locka giftaslystna. Kröningshistoria. I tidningen NorrköpingsKuriren berättas följande karakteristiska anekdot. Härom dagen frågade någon, hvarföre nuvarande konungen i Danmark ej låtit sig krönas. En dansk svarade: När Kristian den åttonde beslutit att låta kröna sig, öfverenskommo den tidens skrån i Köpenhamn, att i likhet med hvad som skett på alla föregående kröningar, infinna sig uti kröningståget, hvart och ett skrå försedt med sin sinnebild; bagarne skulle på en förgyld stång bära en förgyld kringla, skräddarne en sax, smederna en hammare 0. s. v. Alla hade sinnebilder af sina verktyg, endast repslagarne saknade ett sådant lämpligt, allom begripligt. De samlade sig till gemensam öfverläggning om den vigtiga frågan flera gånger, utan att kunna reda sig; slutligen föreslog ett qvickhufvud, att de, för att rigtigt tydliggöra sitt yrke, skulle i kröningståget gå baklänges. När detta blef bekant och kom till konungens öron, inställde han sin kröning, och sedan lärer ingen dansk konung låta kröna sig. o.Uppkomsten af franska teatrarne. Häröfver har en parisertidning lemnat högst intressanta uppgifter. TIsynnerhet äro de fordringar nilanta genam hvilka en gåne narlamentet sök— EE .