på denna sidan ån. Hr J. A. Rossing hade vid Mosaiska kyrkogården visat hvad i denna väg kan uträttas. Klagomålen mot den nuvarande kyrkogården hade egentligen berott på dess inskränkta utrymme, som tvingat till för hastig uppgräfning. Det skulle ingalunda vara någon olycka om all jorden, på denna sidan ån, allt intill Furstenbergska egendomen, toges i anspråk. Sedan vore ötvergången till Ranängarna naturlig. För dessa talade närheten och det på samma gäng atskilda läget. Enda betänkligheten vore den äskade lösesummans dryghet. I dag hade ett nytt förslag tramkommit, hvilket i talarens ögon egde ett stort företräde. I jemförelse dermed var den förut ifrågasatta platsen på Skårs egor mycket olämplig. Den nya deremot, i dag af hr Wesslau erbjudna, var den vackraste man kunde tänka sig, omgifven på de flesta sidor af ekbevuxna kullar, med aflopp för vatten till Mölndalsån genom ett större dike, som efter behof kan fördjupas... Åkerjorden 19 tunnl. vore visserligen icke enligt kommitterades beräkningar fullt tillräcklig; men med inberäknande al kullarna, hvilka voro särdeles passande för familjgrafvar, samt den nuvarande kyrkogårdens areal 7 tunnl., skulle man fullt ut uppnå kommitterades tal 28 tunnl. Föröfrigt hade hr Wesslau erbjudit sig att om så önskades utvidga platsen mot samma pris: 1,500 rdr för tunnl. åkerjord och 500 rdr för bergkullar. Kostnaderna för sjeltva anläggningen borde här blifva billigare. Planteringarne voro redan gjorda af naturen. Gångar och inhägnad . kunde ej kosta betydligt. Afståndet från staden vore icke större än Bagaregårdens) och vägen vida behagligare, Afståndets ringhet är af särdeles betydelse for de fattigare. Hr Wesslau hade uppgifvit att inteckningshafvare i Skår icke hade något att invända mot afhändandet; att sand kunde erhållas till ett pris af 2 å 3 rdr kistan, samt att han skulle vara villig att afstå en andel i Skårs rättighet till sandtägt vid Kallebäcks högar. Häradsh. Th. Berger (kommitterades ordförande) begärde nu ordet och förklarade till en början att om han frånginge sitt förra förslag om kyrkogårdens förläggande till Sandegården på Hisingen, vore det icke derföre att hans åsigter i denna del undergått någon förändring. Tvärtom ansåg han fortfarande detta förslag vara det enda förnuftiga. All utsigt saknades emellertid att ändra den så bestämdt uttalade opinionen mot detsamma, då man syntes hatva föresatt sig att ej höra några skäl och icke ens velat göra sig den lilla mödan att på stället taga fårhållandena i ögonsigte. Mot alla försök, att på sätt den föregående talaren förordat, fasthålla begrafningsplatsen i stadens omedelbara närhet, måste han på det bestämdaste protestera. Det vore stridande både mot gällande lagar och all god ordning. Mag. Hedlund har gjort alldeles orätt att inberäkna nuvarande kyrkogårdens areal i den framdeles disponibla terrängen. Man måste helt och hållet öfvergifva densamma. De yttranden, som i motsatt anda nyss blifvit fällda, tvinga honom att redan nu, alldeles emot sin vilja och aålfsigt, framkomma med ett yrkande, som han annars ämnat aldra sist tramställa, att neml. åtgärder måste vidtagas till stäfjande af det oskick som nu eger rum med åtskilliga s. k. familjgrafvar — ett kommunalsvineri åf den ohyggligaste art. Erfarenheten visar att, när liken ligga i vatteusjuk jord, en fettbildning uppstår, som kraftigt motverkar förruttnelse. För 20 å 30 år sedan djupare, d. v. s. i öfverensstämmelse med kyrkolagens föreskrift, begrafna lik, hafva icke uudergått någon väsentlig förvandling. Detta oaktadt har man fallproppat familjgrafvar på samma sätt nästan som man laddar en gasretort; ehuru man ej kunnat bereda rum utan att på det vämjeligaste vis rubba de halfförtärda lemningarne efter förut begrafne. Man skulle trott att o) Detta är ett väsendtligt misstag. Redan till Örgryte , kyrka har many: räknadt från Gustaf Adolfs torg, i det närmaste lika långt som till Danska gästgifvaregården, och derifrån har man ett godt stycke till den nu ifrågavarande plåtsen på Skårs eger, äfven a man kunde taga genaste vägen öfver berg och dal. :