hamnen, utan måste urskeppa passagerarne pi öppna hafvet. Till detta ändamål fällde mar ankar, båtarne utsattes och passagerarne an modades att stiga i dem för att föras i land Då kastade sig plötsligt en ung, vacker flicka som Spohr redan vid inskeppningen bemärkt men sedan ej ens sett på, plötsligt till han; bröst och höll honom utan att yttra ett orc tätt omsluten med sina armar. Spohr gissadq lätt orsaken till ett så ovanligt beteende Den stackars, förskräckta flickan hade nämli gen åsett, huru de första passagerarne expe dierades ned i båten, hvilken af de änn höga vågorna än slungades upp till jemnhöjc med fördäcket, än sänktes ned i en afgrunc och sedan åter höjdes, hvilket senare var de ögonblick som matroserna begagnade för at nedkasta ibland en passagerare, ibland e! kappsäck eller något dylikt i farkosten. Denn: procedur hade så förskräckt den unga flickan att hon öfvergaf sin följeslagerskas arm oc tryckte sig intill Spohr, hvilken förmodliger föreföll henne som den starkaste bland rese sällskapet. Till förklaringar hade man ej tid han bar henne derföre ned i båten och ilade derefter tillbaka till sin fru, för att äfve nedföra henne. Knappt hade dock detta sket förrän den förskräckta skönheten ånyo häng de sig fast vid honom, och detta till Dorettes hans hustrus, stora förvåning och harm. Mer den vådliga färden qväfde alla anmärkningar och flickan kände knappt fast mark unde: sina fötter, förrän hon med en tacksägelse slet sig ifrån honom och skyndade bort Spohr menar härvid helt naivt att, såson detta äkta engelska förfarande förrådde, de måtte varit en förnäm engelsk lady med sir guvernant. (Forts.)