sjelf är en så nitisk inre missionär, lägg icke något hinder i vägen for dylikt arbe inom kyrkan, utan tvärtom gynnar och befrärn Jar det. Det är icke underigt om män, so så länge ansew sig för denna kyrkas pelar ha svårt för alt törlika sig med utsigten (i al lagen berättigade disenterförsamli gar. Di torde draga ut på tiden innan de komma s långt, men om de alla hade dix W ieselgrer kurleksfullhet och uppriktighet, skulle de, il honom, för närvarande icke bruka några u dra vapen mot olika tänkande än pennan oc det talade ordet. Må det komma derhän, a de kristna, som älska Herran J lefva tillsammans I ömsesidig kärlek och ö verscende, trots skiljuktigheterua I deras ro ligiösa ölvertygelse! Jag kan icke underlåta avs här anföra c anekdot, som har alseende på Schartau oc hans efterföljare. — Han var olyckligt gin Han hade såsom mycket ung konservera huset, od. ov. os. han hade gilt sig med ci kyrkoherdes enka, för av erhålla ett elte denne ledigt pastorat. — Det säges utt hu djupt ängrade detta steg. Hans husliga lh var mycket olyckligt, och deta torde kunn: förklara den torra, swela form, som karak teriserar. den gode mannens skrifter. Hu sympatiserade endast med en person i si fanulj, och dewua var hans äldsta dotter. Hon var hans käraste sallskap och tör rogna vän Hon gilte sig och flyttade til norra bverige. Efier ölver tjugo år återvände hon till sim fädernestad Lund. Hon emottogs naturligt vis entusiastiskt såsom ;chartans dolter; men efter någon td började hon av verka sjöll och föreslå andra av bistå henne i sitt arbete för de fattiga och för missionsändamal. Då drogo de sig alla tillbaka. Och sedermera, ju mer hon lärde känna sin faders s. k. efterföljare, desto mer förvånad blet hon att inna dem fjettrude i så besynnerliga forlomar, och slutligen utropade hon: ,,Ö, hvad nin far skulle blygas öfver er, om han kunde Wwerkomma till jorden och se er! Nu farväl för denna gaugen; må alla sära engelska vänner fortfara alt intressera ig för Sverige och bedja tör dess tillväxt i ristlig kunskap och kristlig kärlek. ss, kunn (er P. 5. När jag gonomläser mitt bref, förexommer det skarpt, men det är fullkomligt annt och skritvet i kärleken. Må den dag nart komma, då det blir en ötverdrityen kildring af den då existerande sehartauni-nen och en mycket för svag framställning f det goda, som verkas i Göteborg! EPS AERIAL TR BA AA PAERP AS