Diana höll sig med Catherine, som alltjemt omgafs af sina drabanter, på tröskeln till den lilla blå salongen, som då var alldeles tom och hvars ingång han tillstängde med sin kropp: De två små konversationssalongerna hade blifvit öde tillföljd af dansen, som ådrog sig gästernas hela uppmärksamhet. Marc, La Guiche och dHerbaut befunno sig i andra ändan af danssalen vid ingången till spegelsalongen. Orkestern, som tegat en stund medan de dansande togo plats, började åter. En kavaljer ville taga baronessans hand. — Jag ber tusen gånger! sade Catherine och drog tillbaka handen; jag känner mig trött, jag vill icke dansa denna pavane . . . — Nu ! inföll bastigt Mercurius. — Låt oss gå! genmälte Catherine och vände sig mot dörren till blåa salongen. — Jeanne! ljöd i detsamma en djup stämma. Catherine spratt till och stannade ofrivilligt öfverraskad. — Ah, det är således du! utropade Giraud med af raseri gnisslande tänder. Men i detsamma han sträckte ut armen, för att rycka masken af den unga qvinnan, grep en stark hand honom om strupen och stötte honom våldsamt mot väggen.