skulle snarare kunna rycka ett ben från en flock uthungriga hundar; allt är förloradt! — Kanhända! ... hviskade den okände men så sakta att Hector icke hörde honom. La Chesnaye hade derpå fortsatt sitt tal. — Det är Reynold! sade den gamle sergeantens kamrat inom sig. Det är han! det är just han! jag känner igen honom och nu har jag visshet. Att vilja plundra ambassadörens hotell! Jag anar hans planer! Reynold och hans far döda Marc, och de hoppas på detta sätt blifva herrar öfver sin helvetiska hemlighet... Fördömdt! ... att hafva en af sina fiender midt för ansigtet på sig och likväl icke förmå göra något! ... Ett ord, ett tecken och man skall mörda mig här, liksom man ville göra derborta Men Aldah! Aldah! hvar är hon? hvart ha de fört henne?... Jag skall veta det... jag måste ha reda derpå! Recipienten fäste efter denna tysta tirad åter sin uppmärksamhet på talaren och hans auditorium. När La Chesnaye slutat sitt tal och tjuf. varne med hänförelse ingått på hans förslag mumlade den gamla sergeanten: — Allt är oåterkalleligen förloradt! — Det tror jag icke, svarade hans kamra och tillade, gripande Hector i armen: kom !