mig åt en af de der duodesångbåtarne, som föra folk till Liljeholmen. Här, medan solen sken och med nyfikenhetens första oskuldsfulla känslor, ville jag öfverlemna mig åt nöjet att åka på jernväg, i la bonheur ånda till Södertelge, för att derfrån hemta anledningar till en reseskizz jemte en påse kringlor. När rikets ständers revisorer hade farit fram denna leden så nyligen, hoppades jag att intet hinder skulle ligga i vägen för min fortkomst och mina icke officiela undersökningar om det storartade som blifvit gjordt mellan Stockholm och Telge. Men ödet, denna högre instans, under hvilken tillochmed sjelfva baron Erikson sorterar, har, sedan det nådefullt en hel dag utsträckt sina vingar öfver riksrevisorerna, åtor indragit dem och lemnat bankerna här och der fritt att göra sina infall mot ingeniorers och arbetares påståenden att allt var godt. Men att slutligen besegra sjelfva de outredda naturkrafter, som på en enda minut förstöra månaders möda och som idkeligen roa sig med att spränga bankarne, skall likväl blifva jernvägschefens sak, denne säregne byggmästare som brukar hålla mer än han lofvar. Nå, men åka fick jag i alla fall och, om än färden mellan Nyboda backe och Fatburen icke är mycket att säga om, så har den likväl sina pittoreska punkter vid Catrinebergs porterbryggeri, Liljeholms värdshus, Årsta holmar och i synnerhet vid sjelfva Fatburen, som ifrån en sumpig och ohelsosam håla blifvit förvandlad till en bangård för hufvudstaden. De derstädes uppförda byggnaderna, om ej provisoriska, äro likväl icke af den soliditet och elegans som man säkert skulle vilja kosta på en bangård å norr, dit förmodligen vederbörande ännu icke upphört att åtminstone i framtida förhoppningar draga en bana midt öfver sjön. Jag skulle promenera än mer i dag åt någon annan tull, der öfverallt och hvart jag går möta mig vackra partier af skog och sjö, bergskullar och dälder. Minnet af Tyskbagarebergen förföljer icke längre vandraren utan han kan gå i frid och säkerhet för allt utom sig sjelf, ty detta sjelfvet endast är att misstänka för mordlust i dessa tider och denna ort. Det skall förmodligen i de statistiska tabellerna läsas med förvåning, hurusom inom en kort tid så många dubbelmord blifvit begångna under alldeles likartade förhållanden och man skall på samma gång, följande linien utefter, i en annan kolumn anmärka det också vid denna tid höga numret på barnamord, utan att våga göra en gissning på hvad för besynnerligt sammanhang det ena kan ha med det andra eller hvad för en demon som händelsevis just nu och just här lockat de stackars menniskorna. Det är derföre icke med behagliga tankar man gör sig en liten promenad; i hvarenda buske spökar bilden af ett barnlik och vid stränderna fruktar man alltjemt att få se uppflyta ett par drunknade flickor, hopbundna med en sjal. Det gifves exempel på sjelfmordsepidemier