kunna enstämmigt tillkännagifvas, har major teten i utskotten beslutat, att de tvenne vot skola ske hvar för sig, och att kammare sjelf skall taga initiativet till erkännandet a Garibaldis förtjenster om ltalien. Mot dett förtroendevotum väntas endast en minorite af omkring tretio röster. Om Påtven har man sig ingenting vidar: bakant: Gårdagens telegram till G.-P. förkla rar visserligen, att hans helighet packar all hvad packas kan, för att begifva sig af; mer det finnes ingenting som hindrar att telegra fen redan i morgon kan underrätta oss on att påfven med bestumdhet stannar qvar liksom det i öfvermorgon kan heta, att pål ven ännu ej bestämdt sig — det beror all på huru man tar det. Emellertid skall h. h ha kommit öfverens med sig sjelf om att tu ga ett vigtigt steg, till hvilket samtlige kar dinalerna enståmmigt skola ha lemnat silt bifall — nemligen både Viktor Emanuels och kejsar Napoleons baunlysande. Vi förestilla oss just hvilken förfäran detta skall injaga hos de båda potentaterna, hvilka väl dock skola anse denna kraftåtgärd likasom patvedömet sjelft — icke vara af denna verlden, hvarföre de taga saken lugnt och utföra sina planer. — Vidare vill man veta, att spanska regeringen tänker törelägga sina d. 25 sammanträdande cortes ett förslag om alt intervenera till förmän för påfvens verldsliga rykte. Vi antaga detta var en af någon påftlig prest upprest fogelskrämma. — De gamla legitima, dessa racemenniskor från Faubourg de St. Germain, hvilka lefva inkrupna som ostron i sitt skal af sina gamla minnen, hvarmed de drapera sig, som den ärelystne dåren på ett dårhus kläder sig i trasiga slarfvor, hvilka i hans ögon äro trofeer — dessa fullblodsvarelser hade nyligen föraustaltat om en insamling för inköp af en hedersvärja åt Lamoric1igre. I denna insamling låg äfven ett förräderi, då den afsåg att prisa en person, om man vet stämplat mot sin regering, tyckte man, hvarföre ock Napoleon förbjudit en dyik insamling. Att franska regeringen vill lägga sig i dessa småsaker, ar underligt. De legitime kunde gerna fått roa sig och sitt skötebarn med denna leksak, hvilken väl dock skulle kommit generalen att rodna. Om mötet i Warschau berättas nu att fficiel underrättelse dit ingått att prinsregenen af Preussen anländer d. 21. Man talar tven om ett närmande mellan England och )sterrike, föranledt af Englands Medelhafsjesittningar, hvilket väl dock kan anses vara n blott illusion, som det reaktionära partiet ör sig: det är åtminstone de reaktionära oranerna som förnämligast och med synbar elåtenhet uppduka denna förmodan, — 1 afeende på Österrikes ställning till Piemont ill man i Paris veta, att gretve Rechberg i tt cirkulär förklarat, det hans regering aner sig löst från alla sina förpligtelser, men örbehåller sig sjelf valet af det ögonblick, å Österrike skall göra gällande de rattigeter, som Villafranca-fördraget medgifver det. I Paris vill man ovilkorligen se tillvaron f en sig mot Frankrike upptornande koalion, och huru mycket de haltofficiela tidninarne än söka vederlägga detta rykte, eller åhända just derför, antager denna åsigt dock It större utbredande och vinner mera sannokhet för sig. Preussiske utrikesministern baron Schleiitz har tillsändt preussiske gesandten i Wien n depesch, hvari antydes, att Preussen snart call se sig tvunget, att rikta sin uppmärkiumhet på de tyska(:) hertigdömena Slesvir