Hvarjehanda. Qvick-tionde. Uti en socken af Westerås stift skall en fattig torparhustru, som redan egde 9 barn, nyligen blifvit förlöst med det tionde. Torparen tog barnet och gick till kyrkoherden samt öfverlemnade barnet till honom med dessa ord: — Jag måste ju lemna tionde at allt, hvad jag skördar, och derför får vördig pastorn här mitt tionde barn; ty jag vet ej, huru jag i mitt tattiga tillstånd skall kunna uppfostra det. Man har sig ej bekant, huruvida herr pastorn mottog denna tionde. Konstnärstvist. En brefskritvare till Atftonbladet omtalar följande anekdot från den till Stockholm hemkomne utmärkte djurmålaren Kiörboes atelier. Artisten hade der en dag besök af yrkesbrodern Mareus Larsson. Vid betraktandet af den ypperliga tafla målaren hade under händer, föreställande en ståtlig häst i full sadelmundering, anmärkte Marcus Larsson ett misstag i någon obetydlig detalj af munderingen; det var en rem för mycket eller för litet, eller något dylikt. Men Kiörboe bestred anmärkningens riktighet, påstående att han, som länge varit avalleriofficer, väl visste huru det skulle vara. ,Jaha, men jag har länge varit sadelmakaregesäll, invände Larsson, dermed naturligtvis afväpnande sin motståndare. En betydlig arfstvist, En: rättegång om ett ofantligt arf väcker för närvarande stort uppseende i London. En fru Stuart har uppträdt med anspråk på en skottsk seigneurs, lord M...ys fasta och lösa qvarlåtenskap. Det är fråga om icke mindre än 50,000,000 fravcs, och den lagkarl, som åtagit sig att föra fru Stuarts talan, har betingat sig ett honorarium, som skulle komma det att vattnas i munnen på alla verldens advokater, neml. 1,125,000 francs. Arfsanspråket grundar sig på följande omständigheter. En af den skottske millionärens förfäder mnödgades af en eller annan orsak att fly från sitt fådernesland och hålla sig dold. Ingen visste hvad det blifvit af honom, utom en yngre bror, åt hvilken flyktingen öfverlemnade besittningen af alla sina egodelar, med vilkor att vid haus död återlemna den åt de lagliga arfvingarne. Den landsflyktige dog utomlands, etterlemnade barn, som uppfostrades i så stor fattigdom, att de vid sin återkomst till England måste arbeta för dagspenning 1 en fabrik i Nottingham. Den döde tyckes hafva tagit sin hemlighet med sig i grafven, men en lycklig slump uppdagade för fru Stuart dessa för henne så vigtiga förhållanden. Lagkarlarne ha tagit reda på saken och försäkra, att den nuvarande innehafvaren inom kort skall nödgas antingen med godo eller dertill nödd och tvungen afträda det ofantliga arfvet tilt de rättmätiga arfvingarne. Tidningen ,Court Journal berättar, att fru Stuart erhållit löfte om ett företräde hos drottningen.