— 0. ov Från Utlandet. De sicilianska trupperna ha ännu icke ryckt in i Neapel, såsom man förmodar, fö! formens skull, alldenstund det från diploma tiens synpunkt icke gerna kunde försvaras att man besatte ett konungarike, hvars mo: nark ännu med spillrorna -af sin arme inne hade några delar deraf. Men hvad som re. dan skett, och bland annat konung Viktoi Emanuels krigiska dagorder till sina trupper har varit tillräckligt för ex-konung Frans II att i Turin begära förklaring öfver Piemonts afsigter; det säges att Frans understödes al en protest, som Ryssland ingifvit mot de sardinska truppernas inryckande i konungariket Båda Sicilierna. Det är dock säkert, att sardinska regeringen ej låtit sig denna protest bekomma, liksom att den åt kriget hängilne Viktor Emanuel väntar sig en fara, i hvilken han kan gå i spetsen för sina trupper. Möjligt är dock, och väl vore det för de omhuldade formaliteternas skull, att Garibaldi skall genom nya segrar bespara konungen mödan uppträda som eröfrare, och redan före dennes ankomst grundligt lösa den diplomatiska frågan. Garibaldis seger vid Caserta var lysande. De kongl. neapolitanska trupperna, som ryckt mot hufvudstaden och endast stodo en dagsmarsch derifrån, angrepo positionerna Maddaloni och Caserta, af hvilka den förra försvarades af general Bixio och den senare af general Sirtori. En hel brigad af de kongl. trupperna fick reträtten afskuren och blef tagen till fånga. Förlusterna äro på båda sidor högst betydliga. Den engelskt-sicilianska bataljonen har isynnerhet lidit stora förluster i en mängd officerare. De neapolitanska trupperna måste draga sig tillbaka inom Capua. Enligt berättelser från Rom och Perugia af d. 3, låtor den påfliga regeringen företaga nya värfningar och gör dem, som vilja låta enrollera sig i den påfliga hären, de mest lysande anbud. De påfliga trupper, som ännu förblifvit trogna, stodo samlade i Tivoli. Colonnen Masi stod i Voggio och Mirteta i provinsen Risti, under det frauska trupperna höllo Comarcin, Rom, Corneto och Civita Vecchia besatta. — Hvad påfliga regeringen kan ha för afsigt med dessa sina nya värfningar, är oförklarligt. i Parlamentet i Turin företer i närvarande stund ett intressant skådespel. Om hufvudsaken är man ense: Kyrkostatens och Båda Siciliernas anslntning, men de mullrande ryktena om vissa vilkor, för hvilka Napoleons tystnad och medgifvande af Italiens befrielse blifvit köpt, vilja ej tystna, hvilket icke heller är så underligt, då mången Mazzinist sitter i kammaren, fast besluten, att af alla