Underverkens hof. Klockan är half ett på natten; skrik, tjut, bullrande sånger ljödo i förvirrade toner från ena ändan till den andra på den öppna plats eller återvändsgränd invid de heliga jungfrurnas kloster, som upptogs af underverkens hof, så benämndt derföre att Paris afskum, som om dagarne framträdde i alla möjliga eländiga, vanskapliga och lemlytta skepnader, der plötsligt förvandlades liksom genom ett underverk och blefvo till det yttre felfria menniskor. Fyra lyktor, upphängda på stolpar, upplyste matt Underverkens hof och gåfvo ett sällsamt, fantastiskt utseende åt scenen. Husen eller rättare sagdt kojorna omgåfvo platsen liksom med en svart mur af orenlighet. Längs med dessa hus stodo pallar, träbänkar, haltande bord, fullsatta de förra med män och qvinnor, gubbar och barn, unga flickor och