Kapten La Chesnaye.) Historisk roman af Ernest Capendu. (Öfversättning från franskan). — Tjufvarne! inföll den lärde med en ton af djupt förakt. — Ja, tjufvarne! gatans barn! undersåtarne vid Underverkens hof! De äro de enda, som nu kunna komma oss till hjelp! För tusan, om jag icke nu i lång tid rufvat på denna tanke, hvarföre skulle jag då gjort mig till en af dem med fara att, om jag blefve öfverraskad, få lemna tillbaka min hillebard, mitt gradtecken och att dö för mästermannens hand? Van Helmont tvekade. — Detta steg är mig vidrigt, sade han. — Hvarföre? frågade Hector. Saken är ju helt naturlig. Banditer mot banditer. Sätt Tjufvarne mot La Chesnayes folk! Rättvisan förmår ej hjelpa oss, låt oss derföre gripa till styrkan! Våra fiender ha många soldater, må vi då ha ett beslutsamt band för att bekriga dem! Ni kan, om ni vill, mäktigt imponera på denna laglösa hop och hålla den i er tjenst. Dessutom, x) Forts. från N:o 151—153, 157—159, 161—238,