Baja, men mölllangtor af en ansenlig styrka, som skickats efter dett. Truppafdelningen återvände derföre till Piedimonte, der den ännu var, då jag skref mitt sista bref. De båda bataljonerna neapolitanska jägare, som dagen förut dragit sig tillbaka vid underrättelsen om våra truppers ankomst, beslöto, dål de fingo veta huru ringa det antal var som kommit, att återtaga den ställning de öfvergifvit. Utposterna hade knappast blifvit utställda och de öfriga af vår bataljon dragit sig undan för att koka sin proviant, då de båea jägarebataljonerna helt plötsligt visade sig. Utposterna sköto och såfort trupperna i staden hörde skotten, rusade de ut, utan att afvakta att bli uppställda, och intogo en höjd till höger om byns venstra sida, hvarifrån de beherrskade den väg, på hvilken neapolitanarne ryckte fram. Detta höll dem på detta håll tillbaka, men man fann snart att deras andra bataljon gjorde en rörelse åt höger, liksom för att falla de våra i flanken, hvilka derföre ock måste rygga tillbaka och besätta husen i förstaden, hvilken består af 10 å 12 hus. Skjutandet varade i omkring en timmas tid, hvarefter bataljonen med sina officerare i spetsen gjorde ett utfall med så stor framgång, att mneapolitanarne drogo sig tillbaka, lemnande qvar några sårade och fångna. Men då armåeen efter sin långa och tröttande marsch från södern ej kunde med kraft taga till offensiven och afsigten, att se sakernas ställning och sysselsätta fiendens uppmärksamhet, vunnits, så var det tid att tänka på att kalla tillbaka den lilla styrkan från Cajazzo, hvarest den stod blott och bar. Detta var så mycket nödvändigare som underrättelse ingått om att fienden gjorde stora förberedelser för återtagandet af Cajazzo. För att underlätta den lilla afdelningens reträtt, skickades tvenne bataljoner af regementet Vachieri (divisionen Medici) d. 20:de på samma väg till Cajazzo, dit de anlände samma afton. Genom dessa två små bataljoner hade styrkan i Cajazzo ökats till omkring 850 man, endast infanteri. Positionen Cajazzo är vigtig; den hotar fiendens ställning och är dessutom belägen på utgreningarne af Monte Grande, så att det eger stora medel till motstånd. En adjutant skickades derföre från Caserta på aftonen d. 20 med order att ej uppgifva platsen, om den icke öfverfölls af en öfverlägsen styrka. Han anlände på morgonen följande dag. Ett krigsråd hölls och beslut fattades, att man skulle inskränka försvaret till sjelfva platsen, kasta upp barrikader vid ingången till staden och sålunda afvakta anfallet. Detta tycktes skola göras hvarje ögonblick, ty ända från tidigt på morgonen drog fienden tillsammans sina massor nära intill en af de kongl. fruktgårdarne, kallad Fagianeria di Larzano. Kolonn efter kolonn anlände, till största delen från Capua. De ställde upp sig invid en liten flod, som kommer uppifrån den bergskedja, vid hvars yttersta ända Cajazzo ligger. Denna bergskedja sträcker sig från öster till vester, nästan i en rak linie ända till Cajazzo, der hon bildar en slags platå, på hvilken staden ligger. På andra sidan om denna går en liten gren ut, som slutar i en kägelformig höjd, Mecsurinola. Vägen slingrar sig i en sakta sluttande backe uppåt på sidan om det berg, hvarå staden ligger. Ungefär en fjerdedels mil från staden ligga tvenne kloster, Kapucinernas till venster om vägen och Zoccoti till höger ofvanför vägen, hvilka beherrska ej blot denna senare, utan äfven sjelfva staden. Dessa tvenne byggnader, men framför allt den senare, skulle ha varit ett par verkliga försvarspunkter, om man ens kunnat tänka på något försvar, men fienden visade sig till så stort antal, att platsens bibehållande redan från första ögonblicket syntes vara omöjligt, hvarföre man måste framför allt bereda sig på reträtt. Den första kolonnen, som ryckte fram, var ensam mellan 5 å 6,000 man, under det de tvenne andra derbakom visade sig icke vara mindre. På aftonen satte de sig i marsch och kommo fram med åtta kanoner. Då de våra ej egde en enda kanon och den uppgjorda planen endast afsåg stadens försvar, så kunde högst litet göras,