CC EP JAS Bel aUtS. JuHHNaUUtLH, HYdIS VC samhet kapitulationen nästan allena tillskri ves, har ernått detta resultat med en förlu: af blott en dödad och sex sårade. — långt tidningen. Man häpnar öfver en s stark fästnings kapitulation mot en så ring förlust hos den anfallande, isynnerhet då fäs ningen var försedd med ej mindre än 14 kanoner, hvilka nu tillika med krigskassar 700,000 fres, blef segervinnarnes rof. — La moriciere föredrog vid valet mellan Cialdin och Persano, att lemna sin värja såsom fång åt den senare, hvars tapperhet han högelige berömde. Persano visste att värdera denn. courtoisie af den gamle generalen, som ha emottog med militärisk honuör, och ställd sin egen hytt å amiralskeppet till hans dispo sitiop,. Hvad öde, som väntar den stackar: förvirrade generalen, vet man annu icke, mer såsom säker kan antagas, att han är biltog från sitt fädernesland, wmot hvars herrskare han stämplat både med legitimister, republikaner och österrikare. Sinnesstämningen i Frankrike hade något kallnat mot Italien med anledning af Lamoricieres nederlag, ty fransmannen sätter högt värde på la gloire; men det skall väl bättra sig, då de finna den förvillade, i ett samvetslöst presterskaps intrignät insnärjde generalen ha varit i förbund med det föraktade VAutriche mot Frankrike sjelf, mot la patrie de la gloire. Garibaldis omvändelse är nu fullständig och skall, påstås det, komma att illustreras at både Viktor Emanuels och Cavours närvaro i Neapel. Det finnes till och med de, som påstå, att schismen egentligen aldrig varit så farlig, men att Cavour med sin vanliga finhet och beräkning skickligt begagnat det uppre-. sta molnet, för att ur det framkalla en hotelse om det röda spöket, hvilket är tillräckligt att komma många krönta hufvuden i Europa att darra. Genom denna hotelse har Sardinien fått ett skäl, och ett sådant ville det ha, för att intervenera i Neapel, hvarest allt annars skulle sönderfalla i en förstörande anarki; naturligtvis kunde Sardinien i annat fall ej gerna intränga i ett länd, hvars konung ännu der försvarade sig mot lagöfverträdande undersåter och främmande äfventyrare. Man måste ha ett svepskäl och derföre begagnades begärligt Garibaldis talträngdhet och frihetsentusiasm — ty att han legat i komplott med Cavour om detta spegelfäkteri kan i betraktande af hans öppna karakter ej gerna antagas —; en och annan vink framkastades måhända till honom om att man ville köpa Napoleons tystnad med ett nytt landtafträdande. Mera behöfdes icke, för att få Garibaldi i eld och lågor, anarkien hotade, revolutionens flod utskreks vilja bryta sin fördämning, ty Garibaldi hade i sitt raseri öfver att Italiens sak skulle af Cavour förrådas satt sig mot annexation och utsett en blossande röd mazzinistisk minister. Detta var ej i Neapolitanarnes smak, tidpunkten var derföre lämplig att intervenera och man gal med sig, så att nu försoningen är återställd. Troligt är väl dock icke, att detta så lätt gått för sig, om Garibaldi ej lidit några motgångar vid Capua, hvilka göra att han behöfver Sardinien. Men denna schism, så skickligt, ja, fiffigt begagnad af Cavour, skall äfven ha haft en annan fördel, menar man. Den har gifvit Napoleon anledning att skicka nya trupper till Rom, såsom det heter för att skydda påfven mot revolutionen, men i verkigheten för att betäcka sardinarnes rygg, i händelse Österrike skulle vilja helt plötsligt kasta sig in i Italien, medan Sardinien vore sysselsatt i Södern. I så fall är det härvidag påfven, likasom på ett annat ställe Frans 1, som sjelf arbetar Italien i Sardiniens hänler, genom att envisas med att stanna qvar; y reser han, ha Fransmännen ej mera något käl att dröja. Då nu försoning mellan Garialdi och Cavour inträdt, då Frans förmodl. nart är borta, så är det mer än troligt att de ykten ej sakna grund, som förmena, det påfven ter beslutat resa. Dessa rykten omvexla essutom allt som ena eller andra partiet kan raga någon nytta deraf. — Oh m— AA ÅA Am —-— I Osterrike bedrifvas rustningarne som m fienden stode utanför dörren. Truppafändningarne till Venetien fortfara, rekryteingar pågå och i arsenalerna arbetas med en största ifver. Det är således säkert att sterrike, oaktadt Frankrikes och Englands yrklaringar, snarast väntar sig en samman1 4 I a oc