Träffningen vid Volturno. (Slut fr. N:r 234). Alla de anlända trupperna voro uttröttade af de långa och forcerade marscherna från södra udden af fastlandet och hade hoppats få åtminstone någon kort tids hvila, för att kunna reparera den stora förödelse deras kläder och öfriga utrustning lidit under ströfmarscherna genom Kalabrien. Men Garibaldi, som sjelf aldrig känner till någon trötthet, dömer andra efter sig sjelf. D. 12 erhöll brigaden Eber af Tirrs division, som anländt dagen förut, order att följande morgon begifva sig med jernbanståget till Caserta. Orderna lydde, att hufvudstyrkan skulle lemnas i Caserta och en truppafdelning kastas fram till Santa Maria, för att bevaka fiendens rörelser och beskydda staden. Brigaden Sanlis skulle följa efter senare på dagen. När brigaden Ebers förtrupper anlände till Santa Maria, var staden i högsta grad upprörd och förskräckt, tillfölje af de starka afdelningar infanteri och kavalleri, som visat sig i granskapet. Dels i anledning af denna uppgift och dels tillfölje af den uppgift man lemnade om längden af förpostlinien mot Capua, fann man det vara klokast att skicka efter återstoden af brigaden, som ock anlände med jernvägen på eftermiddagen. Garibaldi anlände sjelf straxt derefter från Neapel. Etter att ha tagit en öfverblick af ställningen, beslöt han sända en ansenlig