Från Utlandet. Om sinnesstämningen i Neapel kan man döma af följande utdrag ur en korrespondens derifrån till Journal des Debats: , Garibaldi gör sig en ära af att vara ,enfant du peuple, men han är framtör allt ett ,enfant terrible. Han tillintetgör alla beräkningar och kullkastar alla planer. Den väntade annexationen hörs ej mera utaf. Härom dagen infann sig provinskomiten hos diktatorn. Sgr Roco Susanna, en kalabresare, var ordförande; i lifliga ordalag föreställde han diktatorn, att regeringsmachinen var, såsom han anordnat den, alldeles obrukbar; att provinserna ännu stodo under vapen, och att man ännu kunde ha tid att byta fana. Garibaldi hörde på honom och lofvade taga framställningen i öfvervägande. Emellertid har hela landet uppställt dagens fråga sålunda: antingen ögonblicklig annexation eller revolutionär styrelse. Den nuvarande regeringen är icke berättigad, säger man. Genom anslutningen beträda vi en regelbunden och definitiv administrationsväg; det må väl vara, att den icke är erkänd at diplomatien, men den är dock i alla hänseenden ej fruktad af någon; Piemont blir vår medbrottsling ; vi ha ingenting mera att frukta af Bourbonerna och mycket annat. Ha de rätt?