dem förtrogna med vår kyrkas tro och be kännelse. Det kommer ju ändå alltid att st: hvar och en fritt att framdeles kasta dess: ofver bord och välja eller bilda sig nya ettei tycke och behag. Svenska folket eller åtminstone den cigarr rökande delen deraf står i stor förbindelse hos förstärkta bevillningsutskottet emedar detta satt p för det hotande förslaget om ci garrskatt, som vunnit tvenne riksständs sank von. Huru ett förslag, hvars absurditet ligge: 1 så öppen dag, antingen man betraktar trå gan ur nationalekonomusk eller moralisk syn punkt, kunnat vinna så pass anklang, kar näppeligen törklaras genom något annat än at de cigarrfientlige ftfolkrepresentanterna in billat sig att cigarrökningen här i lande stigit vill en så fruktansvärd höjd, om den är ej vore af så skadlig beskallenhet som opiirökningen i Kina. Att de eller åtminstone den finnes, som hyser en sådan supposition antyder hr Lallerstedts anförande i borgare: ståndet, hvarur vi vilja anföra töljande: Nu röka icke blott sjömän; alla(:) menniskor röka; qvinnor och barn roka. Man rökar morgon, middag och qväll. Man roökar stående och gående, sittande och liggande. Man röker när man arbetar och när man forströr sig; man röker när man skrifver och när man spelar kort; man röker när man äter och när man konverserar. Man kan väl icke röka när man sofver, men mången somnar med cigarren 1 sin mun. Man kan förstå att turken röker för åstadkommande at detta tillstånd mellan vakande och sotvande, hvari han älskar att försätta sig, men han gör det åtminstone på ett behagligt sätt. Med benen i kors på svällande kuddar röker han ur en pipa, ofta smyckad med perlor och äkta stenar; röken kommer på långa omvägar afkyld i munnen; och han kan uteslutande öfverlemna sig åt betraktelser öfver de cirklar den ur pipan uppstigande röken beskrifver i rymden. Må man ställa bredvid honom en med hvarjehanda bestyr sysslande cigarrrökare, som har cigarren omedelbart i munnen och låter den färgade tobakssaften rinna ur mungiporna, slängande cigarraskan hit och dit. Det öfverdrifna tobaksrökandet har som så många herrligheter kommit till oss från Tyskland. — 1 fordna tider var äfven hos oss tobaks rökande snyggare; man rökte då ur pipor med längre skaft, men dessa har man mer och mer afkortat. Man kom derföre snart till snuggan och derefter till cisarren. Man skall otvifvelaktigt sluta med att stoppa cigarren hel i munnen, man skall sluta med att — tugga. (sic!) Ar denna den aktade folkrepresentantens skildring öfverensstämmande med verkligheten eller har hans lifliga inbillningskraft lenna gång spelat honom ett spratt? Vi noppas det senare. Många behöfliga reformer ha visserligen på de senare riksdagarne genomdrifvits inom len svenska lagstiftningen, tack vare pressens och den allmänna opinionens helsosamma påRA