na på dessa sädesslag för ett kommande år. Från Utlandet. Schismen mellan Garibaldi och Cavou fortfar att allvarligt oroa den poliviska ver den. I Turin befarar man det Garibaldi svu ligen skall kunna förmås att afstå från si föresats mot Rom, och man påstår tillochme att han inbjudit Viktor Emanuel till en san mankomst på Qvirinalet. Grefve Cavour upp bjuder allt för att bringa Garibaldi till besin ning. I denna stund skulle säkerligen ingen ting vara kärkomnare tör bada partierna ä att påfven leumade Rom. Skulle det ick vara möjligt, att denna katastrof afses i et nytt telegram, som säger att Garibaldi för klarat sig skola i Rom sammanstöta med pie montesarne, för att sedan i forening med den angripa Venetien? Times yttrar om Garibaldi och Cavou bland annat: Det är en högst sorglig histo ria. Om Garibaldi fördrifver Cavour, forlama han en af Italiens armar. Dertill åstadkom mer han djup, offentlig harm, 1 det han visa verlden det sorgliga skådespelet af att de båda hufvudledarne för den italienska enheter och de två mest framstående lLtalienarne ickt äro i stånd, att gå hand i hand med hvaran dra. Han visar anyo, huru Italiens gaml: svaghet i sjelfva den yttersta nödens stun ånyo bekräftar sig hos landets båda bäst män. Det finns ej något verkligt skäl fö denna öppna strid. De vilja egentligen båd: detsamma och sträfva till ett mål. Men Ca vour vet hvilka svårigheter som måste und: vikas och besvärjas bort, under det Garibald tror, att han med svärdet i hand kan öfver vinna alla hinder. Om de båda ej kunna komma öfverens, så skola våra sympatier vara hos Garibaldi, men våra förhoppningar på Cavour. Garibaldis frambrusande system verkar beundransvärdt, när det gäller hans egna landsmän, , men Cavour skall såsom Frankrikes och Österrikes motståndare vara oumbärlig för Italien. Man vill veta, att en del af Ancona redan fallit i Piemontesarnes händer. Besättningen skall för den hättiga eldeus skull från italienska flottan ha dragit sig tillbaka inom citadellet. Från Wien skrifves att stämningen i Ungern gestaltar sig alltmera betänkligt. I de nordliga komitaterna är den isynnerhet högst otillfredsställande. Regeringen är tvungen att vidtaga omfattande försigtighetsmått, för att kunna upprätthålla lugn och ordning. I Venetien vinner agitationen äfvenledes alltmera terräng, oaktadt säkerhetspolisen fördubblar sin ifver. På senare tider ha flere agenter blifvit häktade, som utbredt upproriska proklamationer och äfven sökt framkalla myteri bland trupperna. Preussens utrikesminister frih. von Schleinitz skall d. 9 Okt. i Coblenz konferera med lord John Russell, som åtföljer drottning Victoria. Bland festligheterna i Algier för det franska kejsarparet nämner Moniteuren främst den, som egde rum d. 18 på Arach, der Metidjasteppen börjar, inför deras majestäter och beyen af Tunis. Under anförande af general Jussuf voro der församlade kabylkontingenterna till fots och ryttare från alla tre provinserna, för att frambära sin hyllning till kejsaren. Festen började med en låtsad strid mellan de olika stammarne. Derpå sprängde plötsligt 9 till 10,000 ryttare förbi i stäckgalopp och afskjöto sina gevär framför deras majestälers tält. Derpå följde ett anfall, präktigt utfördt af tolf sqvadroner Spahis, hvilka rusade som en stormvind öfver slätten. Derpå utfördes inför deras majestäter det ovanliga och fängslande skådespelet af lansfäktning, gazell-, strutsoch falkjagter. Derefter drogo Tuaregs med omhöljda ansigten förbi på sina kameler och etter dem Chambaa, dessa invånare från ödemarkens djup, hvilka för framtiden skola ombesörja Frankrikes handel med Sudan. — Sedan följde det mest glänsande skådespel, som kan uppföras på afrikansk jord: alla Gums ordnade sig i en omätlig slagtlinie, och närmade sig raajestätiskt med höjdt gevär och flygande fanor den höjd, på hvilken kejsarens tält blifvit uppslaget. Höfdingarre, iklädda glänsande Burnus, stego at hästarne och närmade sig alla, för att erbjuda kejsaken den med ett gyllene täcke smyckade häten från Gaada samt hylla Frankrikes herrskare. Keisaren kunda ; datta ämanhlal av