gaste eller till och med det orimligaste sannolikt? B. År detta de lärdas konst, så äro de ju trollkarlar. A. Det senare vill jag icke säga, åtminstone icke om alla; icke heller om alla det förra; men om många gäller det, och så litet öfvertygade de sjelfva äro om sina satser (ty när de imbördes mötas, kunna de mysa åt hvarandras konstnärlighet, liksom fordom spåmännen i Rom), så ifrigt yrka de att andra skola tro det som afgjord sak, hvilket de med svett och möda förfäktat. B. Men hvarifrån hemta de krafter till allt detta? A. Deras högra hand är den verldsliga armen, hvars dåd de skamligen smickra, så snart det gäller att förtrycka olika tänkande, deras venstra hand är pöbelns blindhet, den de genom mångfaldiga konster öfvergjuta med tjockt mörker. B. Men huru kunna de förbinda båda och dock öfver båda vinna ett anseende? A. Ganska lätt, då intet så dåligt kan varda sagdt eller gjordt, som de icke undskylla, ja till och med prisa, om man står i deras gunst, men icke, heller något så klokt och oskyldigt förebragdt, som de icke öfverdrifva och förtala, om de hata någon, som dermed kan näpsas, B. Du öfvertygar mig ännu icke. A. Huru önskade jag ej, att de måtte rätt snart blifva så milda och opartiska, som jag synes dig tala osannt. B. Jag vill alltså bedja, att de må vara mig hulda och bevågna. A. Se du till, huru du kan; men jag skall bedja Gud, att Han värdes snart sända dem en Moses eller Joseph eller Daniel, som kan göra det uppenbart, huru vidt menniskan öfverträffar apan, och huru mycket herrligare sanna förtjenster om stat och kyrka äro ån falska. B. Men, ännu ett ord, du synes mig vara allt för hård mot de lärde; jag känner många, som äro långt ifrån så beskaffade, som du skildrat dem; som både med kärlek och mildhet och ödmjukhet ära sanningen. A,. Jag torde känna ännu fler. Ara åt lärdomen, än större ära åt gudsfruktan, och alrastörsta äran åt lärdom med gudsfruktan i förening. Men ett är visst, att de, hos hvilka denna förening träffas äro ännu som rosor ibland törnen. B. Jag vet icke hvad jag i denna del skall tro. Du har gjort mig tvifvelsam. Men jag tiger så långe, enär jag ej hörer till de Lärda. B.