. (Insändt). Angkraftens användande vid landtbruk. Denna synes nu hafva börjat vinna i Sverige en uppmärksamhet, hvarat man kan hoppas skola blifva många för landets modernäring lyckliga följder. För att 1 vårt land bekantgöra angkraftens användande vid tröskning, började jag för något öfver 11 månad sedan tillkännagitva i tidningarne, att jag åtoge mig för landtbrukare uttröskning at spanmäl medelst Tuxfords tröskverk och lokomobiler, som i England och andra länder vunuit de eklatantaste loford. Det dröjde väl nägra veckor innan jag fornam att mitt anbud vunnit behjertande; man hade så särdeles litet reda på åängtruskning och högst få personer hade sett någon sådan uttöras i någon större skala. Men sedan jag ställt upp mina tröskverk i några sädesrika orter och man blitvit med egna ögon förvissad om huru hastigt och väl verken uttörde sina funktioner, åtven under ledning at personer, som aldrig skött saådane machiner förut, så spred sig, jag kan nästan säga ögonblickligt, hos landtvrukarne begäret att få på så sätt sina spanmalsskördar uttröskade, och man skyndade att dels betinga hjelp för tröskning af vissa sädesqvantiteter och dels att genom mig köpa åtskilliga at de gagneliga, tidsoch arbetsbe sparande landtbruksmachbinerna. Sålunda har jag nu gjort aftal om tröskning af nagot öfver 70,000 tunnor säd, i mellersta och södra delarne at landet; 9 lokomobiler och lika många tröskverk — alla at Tuxstord Sons utmärkta tillverkning — hafva blifvit under den senaste månaden salde till landtbrukare i Westergötland, Skåne och Östergötland, och dagligen ingå will mig ofterter dels om kvp och dels om lan af sådana machiner. Detta vackra resultat af mina bemödanden, att söka tå ångkrattens användande vid landtbruket känd i Sverige, har jag härmed velat bekantgöra, så mycket hellre, som en landtbrukare i Upland, uti en i Aftonbladet, för den 18 dennes, intagen artikel, har, under önskan af en utsträckt verksamhet för ängtroskningen, begärt af mig ett oftentligt meddelande om några, deuna sak rörande omständigheter. 1 anseende till de kostnader, som med mitt nya företag varit till en början förenade, och väl vetande att landtbrukaren har den största vinsten i tidsoch arbetsbesparing, har jag i år ej velat bestämma tröskningspriserna (säden blitver rensad fullkomligt ren på samma gäng den tröskas) lägre än 1 rdr per tunna råg och hvete samt 50jöre prt:a korn och hafre, tröskningsgifvaren är skyldig att tillsläppa bränsle, hvaraf åtgangen visat sig vara högst obetydlig (t. ex. 1!2 tunna kol för en daglig tröskning at 60 till 80 tunnor hvete),; men jag ämnar, att, om helsa och krafter bistå mig, under nästkommande höst så utvidga min verksamhet, medelst användade at flera ångtröskverk i alla de provinser i Sverige som hafva behot af tröskningshjelp, att jag blir i tillfälle att verkställa arbetena till betydligt reducerade priser, och hvilka priser skola blitva dels genom tiduingarne och dels genom mina allmänna frö-kataloger dessförinnan bekantgjorda. Såsom varande någonting ganska vigtigt i fråga om framgång af mittjföretag, vill jag nämna, att brandstodsbolagen, med få undantag, icke gjort någon invändning emot begagnandet at tröskverk med dritkraft af Tuxiords ångmaschiner, hvilka ej heller äro det ringaste eldfarliga, emedan ingen enda gnista kan utgå ur rökhatten. Göteborg d. 21 September 1860. Carl J. Jansson.