sjörätter, med tillägg att om denna inrättning visar sig ändamålsenlig, skall densamma äf ven införas i den allmänna civilrätten. — Hvad menar kejsaren med ändamålsenlig Skall det vara ändamålsenligt för folket elle för honom? I allmänhet ser ingen af regerin gens handlingar riktigt ärlig ut, derföre tro ej heller någon på dem, och kejsaren har sjel redan sjunkit så lågt i opinionen, att inger tror på honom: man är säker om att han lju ger, och en ständig lögn dold under kro nans glitter kan icke framkalla förtroende. Från Paris skrifves, att Napoleon hesluta attibefästa Villa-Francas hamn och der anlägg: en depöt från Toulon. — Franska banken har fått befallning om att inrätta en filialafdelning i Nizza. — Fursten af Monaco har vägrat helt och hållet afträda sitt furstedöme, men ställer det under franskt beskydd; han erhåller skadesersättning för afträdandet af Mentone och Roquebrune. Senare Post. Nu börjar rörelsen 1 Italien antaga en allt lifligare karakter. Från Neapel skrifves nemligen, att Liborio Romano öfvertagit diktaturen derstädes, medan Garibaldi går för att angripa Lamoriciöre. Den neapolitanska armåen skall, enligt Patrie, snart bli uppbragt till en styrka af 150,000 man När dess organisation är gjord, skola operationerna för ernåendet af Italiens enhet fortsättas, tills denna blifvit uppnådd. 150 stora båtar skola byggas för att utskeppa trupperna. Patric tilllägger mycket riktigt: Detta Visar huru vidtomfattande operationerna skola bli i Adriatiska Hafvet och att Garibaldi icke skall försumma något för utförandet af sina planer. I Tivoli har den trefärgade flaggan blitvit hissad. I Rom finnes en mängd revolutionära agenter. På hela sträckan från Panzio till Rom stå ej mera några italienska trupper, icke heller vid neapolitanska gränsen. Cialdini har med sina piemontesiska trupper intagit positioner vid Torre, Jefi, Osinco och Castel Adando, för att hindra Lamoriciere från att skicka trupper till Ancona. Fodi är befriadt. Provinserna Campagna, Maritima och Frosinone äro i uppror. Det tyckes som i England, äfven på vederbörande ort, den åsigten jemväl är rådande att Sardinien har af Frankrike intet att befara. Åtminstone säger Morning Post, att Talleyrand, franska sändebudet i Turin, endast blifvit återkallad, på det Frankrike må kunna slippa att bli inveckladt i den sardinska politiken. En verklig opposition, menar tidningen, mot Piemont kan ej ligga i Napoleons planer. Den ministeriela Opinione i Turin förklarar äfven, att Italien icke begär, det Frankrike skall vara dess sköld, men att en vidt utsträckt frihet att handla är nödvändig för Sardinien, utan att vänskapligt sinnade stater derföre behöfva vara medansvariga. — Detta skall väl betyda, att Sardinien anser sig nu nog starkt att kunna utföra sina planer -— om det får vara i fred. Måtte dess önskan hörsammas, ty till ett fritt Italien skall det ju ändå gå. Sardinska parlamentet är inkalladt till d. 2 Oktober. Hvar och en afvaktar med spänd uppmärksamhet dess förhandlingar. Främst på dagordningen står ock det förut osedda: anslutning af tvenne mäktiga andre stater (Neapel-Kyrkostaten) och kanske en provins (Venetien) från en än mäktigare — en stormakt. Det berättas under d. 15 från Mailand, att ryktet om kung Frans afresa från Gaetal är förtidigt och att den krönte narren ännu uppehåller sig der, som bäst sysselsatt medl att öfverlägga och diskutera med sin nyutvalda minister, i hvars spets står Carbonelli och general Cassello. — Man torde här kunna inflicka repliken i en gammal komedi: Skall det vara ironi, herre ? Kejsar Napoleon med gemål har d. 15 i Ajaccio inskeppat sig till Algier. Österrikiska riksrådet i Wien har beslutat anhålla, det nationalbanken efter oktroyens slut emanciperas från staten och att oberoende män må utses for bankens reorganisarn Dan för utnradanda af atanatanlasldlasaa mn