er, alltifrån Tyrolarne, som hjelpt kronan id så många kritiska tillfällen, till Ungrarne, om det nyss med Ryssarnes tillhjelp betvinat. Nu, omkring ett halft år efter slaget id Solferino, förklarar den kejserliga regeingen, att den vill uppgifva striden för eneten och medgifva hvar och en af sina unlerlydande nationer mer eller mindre af en ederativ och representativ författning. Ingen an säga, att detta beslut är oriktigt, och insen kan påstå, att man tagit det för tidigt. )å vi medgitva det vara ett steg till det vätta, fvända de faror, som omgifva regeringen. Det är väl att man ger missnöjda provinser koncessioner och beviljar dem ett slags representativ representation; men den representativa regeringen är ett medel, icke ett mål, och att afvända missnöjet i provinserna är blott en kur mot den förmodan, att kejsardömet icke hotas med fara från något annat håll. Nu träffar det så tillsammans, att den kraft, som slukar alla despotismens hjertan, äfven starkt angripit det österrikiska kejsardömet. Vore Österrike i det förhållande till finanserna, som det borde vara, då skulle det möjligen kunna ötvervinna alla de svårigheter, som omgifva det; men dess finansiela belägenhet är fruktansvärd. Dess deficit för i fjol uppgick, till följe al ett krig som det förde, med billighet men ej med heder, tiil 28,000,000 pund sterling (504,000,000 rdr rmt!); dess inkomster äro knappast större. Det betalar räntorna 11,500,000 pund sterling (103,500,000 rdr). Detta vore illa nog under fredstider, men Österrike kan ej mer än vecka från vecka lita på den fred det njuter. En krympling i financielt hänseende står det nu i begrepp att genom ett nytt krig tullständiggöra sin ruin. Det har bestämt sig för att behålla Venetien, och det skulle förvåna oss, om det icke vore i stånd dertill, ifall Garibaldi skulle kunna bana sig väg till Venedig genom samma taktik, som fört honom till både Messina och Neapel. Österrike kan motstå honom; men hvad kostar detta motstånd? En bankrutt, såvidt vi kunna se. Venetien är skönt att ha; men hvarföre ruinera kejsardömet, för att få behålla denna provins? Man ser med hvarje dag, att den italienska euheten blir allt starkare och starkare, och Rom och Venetien utgöra snart de enda undantagen från den nationala organisationen. Italienarne inse nog det svåra uti att slita Venetien ur Österrikes klor; men äran bjuder dem att försöka I stället, för ett krig, som möjligen kan inbringa Österrike ära, men ovilkorligen måste ruinera dess finanser, kan kejsaren, om har vill, inleda underhandlingar om att afträde Venedig; detskulle upphjelpa dess dåliga pen ningeställning. I stället för de utgifter, son gå åt för att försvara on mäktig provins, ka Österrike erhålla fullkomlig skadeersättning Vi skulle med afseende på dess framtida ut sigter hoppas mera om det, i stället för at offra sina penningar på jernvägar, afsedd att binda Venetien fastare vid sig, negocie rade om afståndet af en besittning, som gö det mera skada än gagn, och började vid taga förberedelser till den reduktion inor armben, som en sådan befrielse från ital enska förvecklingar skulle tillåta det a göra. OO beklaga vi dock, att vi ej med säkeret kunna draga den slutsatsen, att det skall . 1 mm a nm mm AA uu AS OO MM på sin skuld med