samt sträckte vapen. De kunde ej heller annat, ty den glade sångaren hade med sig en oöfvervinnerlig tropp — den allmänna opinionen. Han har nu tystnat, spruugna äro strängarne på hans lyra, den sista tonen ifrån dem blir oss snart tillgänglhg, och i denna skola vi säkerligen återfinna den samme, den sig alltid like W. von Braun, nu desto mera kär då vi endast i minnet ega hans konterfej: Minnet vissnar icke med det fallande stoftet, och Wadman sjunger: Purpar solen ock ej lika mildt Hvarje morgon randen öfver hafven, Ryter stormen stundom kallt och vildt, Halka vi ur faran ned i gratven; Nå hvad är det mera? Ren der ligga flera Våra bröder, multnade i gruset. Der är tyst och stilla, Der mår ingen illa, I det lugna, trånga, mörka huset. Wilhelm August Detlot von Braun föddes på Brängenäs i kltsborgs län d. 8 November 1813. Föräldrarne voro oöfverstelöjtn. och ridd., sedermera postmästaren 1 Karlshamn, Kristian v. Braun och Justina Militz, dotter at en grosshandlare i Goteborg. Han blet uppfostrad hos sin farmoder, fodd v. Staffeldt, syster till den beryktade Nursk-Dauske generalen Staffeldt; blet kadett vid Karlberg 1828, 1834 underlöjtnant och 1839 löjtnant vid Westgöta-Dals regemente, ifrån hvilken beställning han på begäran erhöll afsked år 1846, för att få ostörd egna sig at sitt rätta medfödda kall. Hans skrifter äro: Dikter, I—IV saml. (Ett urval af dessa utkom i tysk öfversättning at Albano i Berlin 1854). — Calle, också en poet. kalender, 1843. Carolina, poet. kalender, 1844. — Bror, poet. kalender, 1846. — Knut, poet. kalender, 1847. Berättelser och utkast, 1847. — Den Namnlose, poet. kalender, 1849. — Lite nytt till Julen, sex utkast, 1849. — Berättelser, reseminnen m. m. Ny samling, 185v. — Herr Börje, poet. kalender, 1851. — Sju Sofvare, poet. kalender, 1853. — Farbror Marten, poet. kalender, 1856. — Z, poet. kalender, 1858. — (Såsom förut nämundt, väntas till Julen utkomma en ny poetisk kalender med titeln ,Å). Wilhelm v. Braun passerade för några månader sedan Göteborg på färd till skärgarden, hvarest han 1 de salta boljorna hoppades återfå sin försvagade lifskraft. På en afskärgårdens yttersta klippor, i närheten af Lysekil, nedslog han sina bopålar, och baden tycktes till en början stärka såväl hans kroppssom själskrafter. Förhållandet ändrade sig dock innev. Sept. månad och hans tillstånd blef så betänkligt, att han fann det nödvändigt alt uppsöka ett sjukhus, der han under läkare kunde ordentligt vårdas. I forrgår begaf han sig derföre sjöledes till Uddevalla, men var vid ankomsten dit så svag, avt han måste bäras upp till länets lasarett, hvarest han snart utandade sin sista suck. Skaldens jordiska qvarlefvor skola nästkommande Tisdag d. 18 d:s jordfastas å Uddevalla kyrkogård på ett enkeit, men den altlidnes minne värdigt sätt. -Arrangörerna för begrafningen hafva anmodat oss tullkännagifva, att alla de, som vilja hedra den atlidnes minne, vänligen inbjudas att möta på rådstugusalen i Uddevalla fisdagen d. 18 Sept. kl. 1 middagen, för att derifrån beledsaga skaldens stoft till det sista hvilorummet. Naågon speciel inbjudan kommer ej att ega rum.