Från Utlandet. Tillståndet i Italien blir med hvarje dag mera anarkiskt. Från alperna till Cap Spartivento är allt stadt i upplösning och förvirring, och den piemontesiska regeringen är lika vanmäktig som den neapolitanska, då den vill företaga sig något annat än hvad som föreskrifves af de unitariska komiteerna, hvilka nu offentligen utfärda sina revolutionsbulletiner såväl i Turin som Neapel. Viktor Emanuels gesandt, minister Farini, har i Chambery för kejsar Napoleon framställt förhållandena så: Sardinien kan ej gå någon annan väg, än den som allmänna meningen föreskritver. Organen för denna allmänna mening är icke parlamentet i Turin eller någon representativ församling, utan de unitariska komit6er, som äro likt ett nät utbredda öfver hela Italien, och om hvilka man endast vet, att afsigten är en förening af alla italienska länder med tillhjelp af revolutionen under Garibaldis befäl. Man har ännu icke någon tydlig föreställning om organiseringen af det genom Garibaldi en gång frigjorda och förenade Italien. Det är dock mindre utsigt, att man skall kunna grunda ett konstitutionelt konungarike, än snarare att kunna upprätta en despotisk republik, som naturligtvis snart måste genomgå samma phaser som den första franska republiken. Hvad Garibaldi i så fall sjelf vill, vet man lika litet, och han har dessutom efter Siciliens eröfring icke gifvit något bevis på att han besitter en organisatorisk talang, som motsvarar hans krigiska geni; han har endast lemnat ön åt en regering, om hvilken man ännu ej bestämdt vet, huruvida den är mest sardinsk eller mazzinistisk. Som en meteor fortsätter han sin väg från söder till norr och hans namn verkar öfverallt, lika tilldragande som afskräckande, med oemot;tåndligt upplösande kraft på allt det bestående och gör hvarje motstånd vanmäktigt. Att strida emot honom, anses lika opatriotiskt Neapel som i Turin eller Rom och Venedig; an är nationens hjelte, som frimodigt går ill mötes hvarje mot honom utsänd fiendtlig urmå6 och med öppna armar inbjuder den att emna sin fana och göra gemensam sak mot wonom. Deserteringen har derigenom blifvit ill en hederssak i Italien, och de officerare, om i det afgörande ögonblicket före slaget aga afsked, visa sig i alla fall icke trolösare n de, som under eller efter striden gå öfver ill Garibaldi. Huru långt denna glänsande meteor, som å sliter allt med sig, skall kunna fortsätta in väg, och hvad som skall uppstå i hans pår, det är en fråga, som sysselsätter franI AN — mm rn Av AN