Article Image
MV), Ve DEPBOTL VEBGLUAGL HATVG POlBEA VILI AITUETLEIUT regnskurar fallit, förliden natt åtföljda af åska. Från Utlandet. Times innehåller i sitt senaste nummei en uppsats öfver Italiens ställning, hvil ken vi här, i brist på mera talande fakta frår krigsteatern, vilja återgifva: Revolutionens flod har hittills brusat öf ver Italien i klart och oafbrutet lopp. Under en tid af något mer än ett år ha vi sett Lom bardiet, Parma, Modena, Toscana och Leguatio nerna förenade med Piemont; nu är Garibaldi börjande från yttersta Södern, herre öfver Si cilien, och har troligen i denna stund inträngi i konungariket Neapel. Hittills har rörelsen ej mött något egentligt motstånd. Allt ha måst lägga sig ned inför densamma, och v se ej något skäl att förmoda den ha nåt! sina yttersta gränser. Man har all orsak at tro, det eröfringen af Neapel skall försiggi lika lätt som eröfringen af Sicilien; ja, om vi taga i betraktande det bländande i en lysan. och nästan exempellös framgång, sannolik vida lättare. Det finnes starka skäl att vän: ta missbelåtenhet inom neapolivanska flottar och armåen, och stor ovilja att strida för er monark, hvars händer ännu äro fläckade med oskyldigt blod, grymt utgjutet vid Palermo: bombardement, och hvilken först gaf sitt bi fall till en konstitution, då man hade att välja mellan konstitutionen och omedelbar under gång. Det kan synas vara utom sin plats ati midt under en så lysande framgång yttra nå got om varning eller uttala en enkel förutsägelse om stundande fara. Lyckan har nått sin spets; hvarföre skulle icke ett så länge förtryckt folk glädja sig åt det gynnande ögonblicket och ifrigt begagna sig af den nyck: fulla gudinnans gunst, som tyckes i sin tillgif: venhet för revolutionens sak i Italien ha glömt den vanliga traditionen om hennes ombytlighet Vi måste dock medge, att vi icke kunna utan oro betrakta sakernas närvarande ställning : Italien. Vore ock Garibaldis afsigter endast inskränkta till konungariket Neapels eröfring och annexation, samt Neapels och Sicilien: öfverflyttande till kronan Sardinien, kunde vi dock icke betrakta en sådan händelse utar en viss oro. Fara är för handen att Gari baldi icke skall tillåtas sluta Södra Italiens befriande utan motstånd. Det påstås all Osterrikes uppförande mot Sardinien blir mer och mer fiendtligt, allt eftersom Garibaldi: framgång blir mera säker och otvifvelaktig De österrikiska adelsmännen tyckas, vare sig med rätt eller orätt, tro att Garibaldi aldrig skall vika tillbaka från sin utstakade väg, så länge någon del af Italiens jord ännu är : händerna på en främling. Ja, det säges till ochmed, med anspråk på tillförlitlighet, at det är hans afsigt anfalla Österrike i den en. da italienska provins, det ännu har qvar och att, genom ett andra Solferino, slita Ve netien ur dess händer. Vi fråga oss sjelfva skall Garibaldis framgång göra honom säke om det mål han har i sigte; eller skall de icke å andra sidan föranleda till ett nytt krig ännu vildare än det förra? Hittils har Italien vunnit sina förnämsta segrar med främlingars blod. Om vi få tro, hvad man berättar om de tilltänkta åtgärderna mot Österrike, måste det nu äfventyra striden med sitt eget. Ingenling annat än den totala omöjligheten a: att kunna få låna en florin eller kommendera ut en man kan förmå Osterrike att medgifva förlusten af Venetien. Att Osterrike är i stånd till plötsliga och häftiga beslut, visade det tydligt i fjol genom sin öfvergång al Ticino. Huru häftigt det sår än är, som det tått, är Osterrike likväl icke tillräckligt förödmjukadt, att kunna utan motstånd följa med händelsernas närvarande gång i Italien. Vi kunna svårligen betvifla, att Garibaldis framgångar skola bringa honom och sannolikt äfven piemontesiska regeringen i direkt kollision med Österrike och, om så sker, skall Osterrike säkerligen söka att år 1860 återvinna med svärdet hvad det förlorade med svärdet 1859. Italienarne äro i allmänhet sangviniska i afseende på utgången af en sådan strid. Kunde rättvisan af en sak och hämndlystnaden, hvilken är alltför mycket berättigad, garantera en dylik framgång, skulle vi icke ha någonting att frukta i afseende på utsigten till ett förenadt Italien; men tyvärr skall kampagnen afgöras, icke genom enskild tapperhet eller revolutionär entusiasm, utan AL . KN

22 augusti 1860, sida 3

Thumbnail