— Och denna unga flicka är skön? — En engel i behag och skönhet. -— Och... grefve de Bernac älskar henne? — Han afgudar henne. Baronen eftersinnade några ögonblick. — Förlåt mig, min bästa markis, återtog han efter en minuts tystnad; förlåt mig, att jag sålunda sätter ert tålamod och er goda vilja på prof genom mina oupphörliga frågor. Jag är nu för första gången i Paris, jag är okunnig om hofvets förhållanden, och jag vill likväl med det snaraste göra mig bekant dermed. — Jag förstår, sade markisen leende. — Då ursäktar ni mig? — Än mera, — Huru ? — Ni önskar så snart som möjligt lära känna hofvet? — Ja. — Nåja! det finnes en utväg attsnart komma fram till detta mål. — Hvad då för utväg? — Spanske ambassadören gifver i natt, för att låta folk tro, det vår konung Henrik är försonad med hans herre, i sitt hotell en maskeradbal, ty vi befinna oss nu i karnevalens sista dagar. Gå dit, och på detta sätt skall ni med ens befinna ea midtibland denna verld, som ni så ifrigt önskar att lära känna. Jag skall sjelf pre