Hvarjehanda. Beredning af sockerdricka. Utmärkt godt och billigt sockerdricka göres af: 1 butelj bästa bayerskt bier, 2 kannor källvatten och ett halft l. socker. Tappadt på buteljer och stående i källare, är det färdigt efter 10 å 14 dagar. — Om man lägger en ögla afsegelgarn under korken, kan den senare utdragas oskadd uch följaktligen begagnas många gånger. Trohet in i döden! En Stockholms-korrespondent till , Norrköpings Tidningar, berättar följande sorglustiga historia: Nyligen afled härstädes en grosshandlare, hvilken under lifstiden visserligen icke gjorde sig känd såsom någon konstälskare, men som likväl en gång fick den ingifvelsen att låta porträttera sig sjelf och sin efterlefvande maka. Dessa porträtter utfördes i olja och in lebensgrösse på samma tafla. Då mannen begrofs saknade begrafningsgästerna den stora taflan på dess vanliga plats. Man trodde helt naturligt att taflan — blifvit för tillfället undanflyttad och hade just ingenting att säga om denna anordning. Men då häromdagen bouppteckning skulle förrättas, presenterades taflan för boupp: teckningsmännen i ett skick, att de icke visste om de skulle skratta eller gråta åt den syn, som träffade dem. Den efterlefvande enkans bild befanns neml. skuren ur taflan och på fråga om orsaken till detta egna förhål lande, svarade den sörjande och gråtande qvinnan, att den aflidne mannen i lifstiden tyckt så mycket om henne, att hon derföre utskurit sin egen bild och lagt den ned i likkistan, på det att åtminstone hennes kontrefej skulle följa honom äfven i grafven, då hon personligen icke var i tillfälle att dit kunna ledsaga honom. Bouppteckningsmännen förstummades öfver denna förklaring, som utvisar ett splitter nytt sätt att låta menniskor njuta af konstens skapelser äfven efter döden. Naivt svar. Konungen af Preussen företog en dag, före sin sjukdom, en promenad med drottningen och kom dervid att passera förbi ett skolhus, hvarifrån just en skara barn kom utrusande. Konungen lät sin vagn hålla stilla och steg ut för att språka med de muntra barnen. Han vände sig till en liten ljuslockig gosse med tillfrågan : ,huru många riken finnas? — ,Stenriket, djurriket och växtriket, svarade gossen helt frimodigt. Bra, min pilt, sade konungen småleende, ,men till hvilket hör du? Den förut så tvärsäkre teg, bringad ur koncepterna af den oväntade frågan, och hela skolans förhoppningsfulla elever sågo förvånade på hvarandra. Då nalkades drottningen en liten femårig flicka, klappade henne vänligt på kinden, såg in i bar nets själfulla ögon och frågade: ,Nå, du lilla engel, hvilket rike hör du till? — Barnet svarade helt sakta: , Till himmelriket . ERE