mest af behofvet påkallad. Det förra är utsatt för egarens nycker och grymhet samt den qvinliga delen deraf äfven för hans sinnlighet. De ha följaktligen blifvit lika föraktliga som beklagansvärda, men egentligen är det icke deras egen skuld att de äro så djupt sjunkna i sedligt hänseende. De obroklifegna befinna sig i en ryslig belägenhet, då de ha en fattig eller snål herre. I detta fall afpressas dem oupphörligt penningar genom hotelser att de skola bli återförda till den torfva, vid hvilken lagen fastkedjar dem. Bland de obroklifegna finnes omkring 50,000 köpmän, många handtverkare och tillochmed konstnärer. Den bildhuggare, som producerar de bästa elfenbensarbetena i Ryssland, är en sådan lifegen. Det förekommer oss obegripligt, att man så länge kunnat låta sådana män qvarblifva i en så osäker och beroende ställning. -so.De lifegna bönderna erhålla af sin herre ett stycke land, som de odla, och hvars afkastning tillfaller dem. De ega sitt inventarium och sitt husgeråd, men icke en tumsbredd jord. De måste göra dagsverken, men enligt lag blott tre gånger i veckan. Bli de oförmögna till arbete, måste godsegaren försörja dem; äfvenledes är han förpligtad att sörja för deras barns uppfostran. Att statsklokheten lika mycket som menniskokärleken om icke ännu mera ingår i Alexanders önskan att emancipera de lifegna, kan tagas för afgjordt. Endast den på kejsarens löften och åtgärder grundade förhoppningen att träldomens ok snart skall borttagas, har hindrat utbrottet af ett allmänt uppror, som skulle skaka det ryska riket i dess grundvalar. Att en sådan reform skulle mer än något annat vara egnad att stegra Rysslands och i: och med detsamma kejsarens egen makt, ligger i sakens natur. Vi ha vid ett föregående tillfälle skildrat de svårigheter och hinder det kejserliga förslaget eller, rättare sagdt, det kejserliga beslutet mött. Annu har man ej kommit längre än till förarbetena och adeln uppbjuder allt hvad i dess förmåga står att hindra emancipationen eller åtminstone förskaffa sig full skadeersättning. Men får Alexander II lefva, så drifver han sannolikt igenom sin vilja, sin trogna adel till trots. De lifegna afvakta frågans afgörande med en otålighet, som här och der ger sig luft i upprorsförsök. Men äfven i de öfriga stånden herrskar oro. De ofrälse embetsmännen knota högt öfver officersståndets företräden, och detta är missnöjdt öfver att det icke är så allsmäktigt som förr; den frie borgaren uppträder emot embetsmännen och fordrar samma ställning som den bildade medelklassen. Konstitution, tryckfrihet, jury, trosfrihet, folkundervisning äro ord, som nu sväfva på många ryska läppar. Ryssens missnöje med landets inre till stånd hindrar honom dock icke att vara stol öfver detta sitt fädernesland. De sista årens stora landvinningar ha varit ämnade att smick ra hans nationalstolthet och omgifva kejsarer med en viss gloria ehuru kejsar Nikolaus haft ännu större del i de lyckliga tilldragel serna. Men de öfriga europeiska folken kun na icke utan fruktan och bekymmer se den na det ofantliga rikets tillväxt, och endast er kortsynt och sjelfvisk politik, som förr elle senare skall bestraffa sig sjelf, kan föranlåt: någon europeisk regering att understödja de nu ånyo uppdykande moskovitiska eröfrings planerna. —— —..—.:l1;PnNo— voe——— —