ledning till ett totalt afskaffande af passvä sendet för främlingar som besöka Frankrike har befallt att de utlänningar som komma til Paris för att bevista högtidligheterna den 152 Aug., kejsarens födelsedag, ej behöfva upp visa pass. Journal des Debats innehåller ett bref, dateradt Athen d. 19 Juli, från mr Lenormant som nyligen återvindt från Syrien, dit han begitvit sig, för att ötverföra beloppet af en imsamling, hvilken gjorts i den grekiska hulvudstaden till förmån för de lidande och utplundradej kristne på Libanon. Han skjuter skulden för de sista förskräckliga tilldragelserna på turkiska auktoriteterna, hvilka han säger hafva befordrat oenigheterna emellan druser och maroniter för att desto lättare kunna styra båda stammarne. Han tror turkarnes afsigt hafva varit, att, med drusernas tillhjelp, på Libanon krossa det kristna elementet och dess bemödanden att vinna oberoende, samt att sedan, då de kristne väl blifvit förtrampade, för Europas ögon visa mycken ifver och rättvisa genom att vända sig mot druserna och på ett exemplariskt sätt straffa dem. På detta sätt skulle Portens makt i Syrien ställas på en fastare fot, än den någonsin förut stått, och allt det oberoende utplånas, hvilket fördraget af 1840 hade upprätthållit i bergsstammarnes inre styrelse. Första afdelningen af denna plan — ruin och utrotande af de olyckliga kristna — har blifvit utförd, men ej tillräckligt försigtigt. Turkarnes samverkan imed densamma, hvilken bordt hemlighållas, har varit uppenbar. Så tyckes det åtminstone af alla de talrika berättelser som offentliggjorts angäende ohyggligheterna och mr Lenorwant bekrättar dessa berättelser genom talrika detaljer, hvilka direkte anklaga Kurchid och Tahir Pascha samt såväl de reguliera som irreguliera trupperna. Man berättar att då underrättelsen om tilldragelsen i Syrien hann till Athen, sändes genast tre ångare till Beyrut för att ställas till grekiske konsulns disposition. Då telegrafen sedermera underrättade om den tillämnade fransk-engelska expeditionen dit, telegraferade grekiska regeringen till Paris och London, att densamma, tillfölje af det moraliska ansvar som dess ställning till Orienten iklädde den, önskade med en armeeafdelning biträda de allierade. Detta anbud afböjdes dock häftigt såväl af England som Frankrike. Emellertid hafva värfningar blifvit företagna, hvilkas egentliga hufvudman var en viss Tzamis Karatassos, för öfrigt känd såsom en dålig person, och af hvilken oppositionen betjenat sig mot regerimgen. — En hel skeppsladdning af Syriens olyckliga innevånare har anländt till Athen och vunnit gästfrihet. Det ryska ångfartyg som förde dem, säges hafva fordrat dubbel betalning mot vanligt för öfverfarten. Båtkarlarne i Syracusa och Pireus hade deremot vägrat ersättning för sitt besvär, och fiakerkuskarne hade ordentligt slitits om att få föra dem till Athen.