Från Utlandet. Garibaldi står åter framme på de politiska händelsernas arena och drager nästan ensam till sig uppmärksamheten. Att han ä sin sida tänker uttaga något stort steg, synes åter af den osäkerhet hvari man sväfvar om hans åtgöranden. Emellertid skrifver en korrespondent från Messina under d. 31 Juli, att general Garibaldi genast efter sitt intäg i Messina besökt Faro udde och börjat befästa densamma; enl. brefskrifvaren hade han då hos sig redan omkring 4,000 man och 200 båtar, med hvilka han tänkte sätta sig ofver till Calabrien, och påstods det då, att expeditionen redan samma natt skulle begifva sig i väg. Med de trupper, som stodo under general Medicis, samt öfverstarne Fabrizis och Cosenz befäl, utgjorde den i Messina stående styrkan 12,000 man. Det utspridda ryktet om Garibaldis landstigning på Neapels fastland är vi dock nödsakade att säga vara förhastadt. Emellertid är det otvifvelaktigt, att anfallet är nära förestående. Man känner det äfven i Neapel, ty trupper anlända oupphörligt dit, för att försvara staden mot den anryckande truktade fienden. Sjelfva staden var ännu d. 8 dennes lugn. — De liberala män, som till det yttersta anstränga sig, för att kunna hälla Bourbonska dynastien qvar på Neapels tron, fortsätta alltjemt sina bemödanden. ktt sine qua non för ministrarnes bibehållande vid makten är, säger en korrespondent, att nationalgardet omedelbart och fullkomligt beväpnas; att jernvägar, handel och industri uppmuntras; kortligen konstitutionalismens principer måste med den största kraft påyrkas. Man tror att enkedrottningen ögonblickligen skall resa, och möjligt är det — om programmet antages; och det säges att de utländska trupperna ej skola nu upplösas. Garibaldi knackar på dörren och i afvaktan derpå måste allt uppskjutas. Enligt officiela underrättelser vet man nu, att Garibaldi samtyckt till Melazzos kapitula