lotta Andersson att hvarken hon eller någon af hennes kamrater, under det de uppehöllo sig i skafteriet, hatt ljuset stående på någon af de ofversta hyllorna eller uppe vid det ställe der elden uppkominit. Anna Margaretha Olsson uppgat, att hon, som jemte Augusta Andersson legat uu ett rum näst invill Charlocta Anderssons rum, blifvit uppväckt kl. emellan 3 och 4 på morgonen, då hon skyndat ut i köket, der hon då sett rok iramtränga iran skalleriet och, efter det dörren till detsamma blifvit öppnad, hade hon jemväl förmärkt det brinna i ena hornet imvid taket, hvareiter hon hjelpt till med släckningen; förklarande Anna Margaretha Olsson, i likhet med hvad Charlotta Andersson uppgitvit, att hon, etter det de alla tre slutat sin aftonmältid, medtagit ljuset från skafteriet in uti det rum, der hon jemte Augusta Andersson hade sin sofplats, derefter så väl hon, som Augusta Andersson lagt sig, men denna sistnämnda hade en stund etterät, medtagaude ljuset, utgått i köket, der hon dä, såsom hon sedermera uppgifvit, utlemnat mat till en person, som för sådant ändamäl ditkommit, dervid dock Augusta Andersson förnekat att hatva vid detta tillfälle besökt skafferiet; hvarjemte Margaretha Olsson upplyste, att hon, innan hon om aftonen lagt sig, stängt till och fastkrokat köksfönstret, som vetter ut åt porten, men att, då hon, at eldfaran uppväckt, utkommit i köket, funnit krokarne å fönstret vara upptagna och fönstret stående på glänt, ehuru ingen annan person af husets tolk än skänkjungirun Sjögren då ännu varit inne i köket. Drängen Fredrik Brunberg, som hatt sin sofplats å ew höränne i ett af utbusbygguaderna, kunde ej upplysa något om eldens uppkomst, utan hade först tillkommit etter det elden bliitvit i det närmaste släckt. Några andra personer, som från närbelägne hus tillkommit och biträdt med släckningsarbetet, hördes härefter, men hade inga upplysningar att meddela rörande eldens uppkomst. För pigan Augusta Anderssons hörande uppskjöt poliskammaren undersökningen till den 16 dennes, ull hvilken dag Augusta Andersson skulle kallas att komma tillstädes. Ertappade ficktjufvar. Sistlidne marknadsdag, den 8 dennes, blefvo tvenne personer, man och hustru, å härvarande Nya Salutorg gripne och till cellfängelset införpassade såsom misstänkte att hatva lörötvat åtskillige af de, under pågående marknad, i polisen anmälte flekstölder, dervid dessa begge personer, som uppgåfvo sig heta Olof Christensson och Olia Olsdotter samt var. från Norge, vid häktningen befunnos innehafva: mannen Christensson 55 rdr 75 öre, beståeende af sedlar å 10 och 5 rdr jemte några siltvermynt, samt en af de vid Konung Uarl XIV Johans begrafningsakt utdelade siltverpenningar, och hustru Olsdotter, 6 rdr 45 öre i sedlar och silfver samt ett danskt kopparmynt och en siltvergroschen. Vid det härom sistlidne gårdag i poliskammaren med bemälte personer företagna förhör, upplystes at åklagaren, att, bland alla andra personer, hvilka under marknadsdagarne anmält sig hafva blifvit bestulna, segelsömmaren Pihlerantz i Majorna hustru uppgifvit sig hatva äå Nya Salutorget mistat en hvit näsduk med deruti förvarade en portemonnä, innehållande 21 rdr 33 öre rmt, ett danskt kopparmynt, en silfvergroschen samt ofvannämnda begrafuningsenning, och att dessa trenne sistnämnda mynt at ustru Pihblerantz igenkänts vara desamma, som blifvit henne frånstulne. Denna senare, ehuru kallad, var emellertid icke nu tillstädes, hvarföre först förhördes Olof Christensson, som uppgat sig vara 40 år gammal samt född i Norge i Rönnäs socken, belägen vid svenska gränsen, der han egde och bebodde en gård, vid namn Skinnerud. Han hade, i sällskap med sin hustru, för 8 dagar sedan rest hemifrån och tagit vägen genom Fredrikshald öfver Dalsland till Wenersborg, derifrån han vidare begifvit sig till Högestens marknadsplats vid Grästorp i Skaraborgs län, för att, såsom han uppgaf, bortbyta ett af honom på resan medhaft hästkreatur. Från fHögesten hade han, etter att hafva haft nattlogis i den närbelägna gården Essunga, rest till Alingsås, derifrån han direkte begifvit sig hit till staden, för att fortsätta sina marknadsaffärer. Tillspord angående åtkomsten af de hos honom anträffade penningar, förnekade Olof Christensson att hafva tillgripit desamma, under uppgift, att han, som esomoftast brukade att besöka marknaderi Karlstad, Arvika och Filipstad, förtjent penningar på hästhandel och att nämnde penningar utgjorde återstoden at den kassa, omkring 150 rdr, han nu sade sig hafva medfört hemifrån, äfvensom han föregaf, det han af en okänd mansperson här i staden tillvexlat sig den af honom innehafda begrafningspenning för 2 rdr rmt. Olof Christensson, som, efter all sannolikhet, är en gammal ficktjuf och hästskojare, hade emellertid nu vid detta förhör helt olika uppgifter mot dem han haft vid des med honom straxt efter hans häktande hållna enskilta polisförhör, dervid han, bland annat, hade uppgifvit, att han vid afresan från hemmet haft en kassa på 250 norska specier och att han för dessa penningar, å de marknader i städerna han under vägen besökt, tillhandlat sig omkring 20 kreatur, dem han skulle hemskickat med en dräng, som varit honom följaktlig från hemmet, hvilka uppgifter han nu sade hafva varit osannfärdiga. Härefter förhördes Olia Olsdotter, som uppgaf sig vara 42 år gammal och född i Ulsåker i Romerige af Agerhuus stift samt för 18 år tillbaka gift med Olof Christensson, med hvilken hon sammanaflat 9 barn, af hvilka 7 ännu lefde. Angående deras resefärder här i Sverige hade hon i det närmaste samma uppgifter som mannen, De hos henne anträffade penningar sade hon sig hafva fått af sin man, som ätven sådant vidgick. För såväl hustru Pihlerantz? hörande, som äfven för efterforskande af andra tilläfventyrs varande egare till de hos makarne Christensson anträffade penningar, uppskjöt poliskammaren ransakningen till Tisdagen den 14 d:s; och skulle, i afvaktan härå, Olof Christensson och hans hustru qvarsitta i cellfängelset, dit de genast återförpasades. a Värdaehuadlanskan Mo O Andas fare