om diktatorns ankomst från gata till gata och en oerhörd, böljande folkström drog sig mot Strada Ferdinanda, för att få se en skymt at honom. Från alla läppar brusade Viva Garibaldi, då han visade sig på en balkong och vänligt helsade. Hans drägt är enkel: intet annat skiljer honom från soldaterna än hans öga, panna och hjelteväsende. Och denna hjeltemodiga skara af mång tusende italienare som lemnat sina hem, sina göromål, sina familjer, hustrur och systrar, för att kämpa för ett enigt Italien! Ivilka ynglingar, hvilka män! ur alla stånd, men isynnerhet ur de bildade. Man måste se dem i deras enkla, lätta uniformer; man måste höra de neapolitanska soldaterna tala om denna ynglingaskaras mod och tapperhet. Men man behöfver blott känna resultatet af den sista striden, då sex tusen af Neapels utmärktaste trupper af alla vapenslag, försedda med kartescher, i de bäst förskansade positioner, skyddade af hus, vallar och taggiga kaktushäckar, blefvo tillbakaträngda till fästningen vid Melazzo af blott 3,500 italienare och icke en gång kunde försvara denna emot de angripandes raseri. Det är otroligt med hvilken eld Garibaldi deltager i striderna. Än anordnar han rörelserna, än kämpar han som gemen soldat; än nedhugger han en framsprängande neapolitansk officer, än tager han kommandot öfver en bataljon eller ett kompani som förlorat sin ledare; derpå ser man honom, då striden upplågar vid hafsstranden, uppklättra i masten på fregatten Tuckeri, för att der öfvertuga ledningen, och sedan riktar han sjelf och affyrar en kanon, nyss tagen från fienden. Och efter all denna ansträngning och uppoffring, hvilken hvila om natten? Han unnar sig blott ett par timmars sömn på nakna marken, efter att ha ätit ett stycke bröd och druckit litet vatten. Huru hofsam och dock bestämd är han ej, då han underhandlar med fienden! Huru faderligt han sörjer för sina trogna! Han är oförskräckt och outtröttlig i striden, mild och hänförande i umgänget, obeveklig mot förbrytare i sin egen här och mild mot sina fångar. — Messina har nu fått ett annat utseende: oändligt jubel, musik och fanor öfverallt! För öfrigt stundar allt till ett afgörande utbrott på Neapels fastland. Enligt berättelser från Neapel, ha 1:sta och 13:de neapolitanska regementena i Kalabrien affallit och under skallande hurra ropat: lefve Garibaldi! Stocco (?) hade landstigit utan motstånd med 1,500 frivilliga och blifvit mottagen med entusiasm. — Staden Neapel var dock ännu lugn d. 3 dennes. Konungen skall nu ändtligen ha låtit utvisa ur landet camarillans förnämsta medlemmar. Alliansen med Sardinien har visat sig vara en omöjlighet, och gesandterna resa tillbaka till Neapel. Enligt telegram till Wienertidningarne, skall Cavour som nödvändigt vilkor för alliansen ha fordrat Siciliens absoluta o,eroende, samt att sardinska generaler och amiraler skulle ha öfverbefälet öfver neapolitanska armeen och flottan. Franska kejsarparet anträder resan till Savoyen och Nizza och derifrån till Algeriet d. 17 Augusti. Resan skall vara 33 dagar. Enligt ett rykte skola de i Barcelona sammanträffa med drottningen af Spanien. : verste Tuärr, bekant från Sicilien, har nu efter sitt tillfrisknande åter begitvit sig till Garibaldi. Till England har ingått underrättelse om. att prinsen af Wales d. 26 Juli anländt till