da vargar, af hvilka Ferdinand var den vildaste, men nu öftverträffas at Frans, sonen till den menedige förtryckaren, tyrannen, bödeln, menniskoafskummet och det rasande vildjuret. Bröder, lyssnen till den goda herden Garibaldis stämma; förenen eder, att fördrifva denne helvetiske tyrann! Tron ej på hans eder; kommen ihog det törflutna . . . I denna gräsliga ton äro alla plakater affattade. Att de icke skola lugna det så länge förslafvade tolkets nu oroliga sinnen är naturligt. Man skritver till Constitutionnel från Turin d. 21: Hela den neapolitanska armåeens hastigt tilltagande demonstration, dess absoluta oförmåga aw ålererötra Hicilien tyckes tillochmed ha förvånat de ryska, osterrikiska och preussiska hofven, hvilka på det lifligaste intressera sig för bibehållandet at den nu regerande dynastien. Det ir troligen tillfölje af deras råd som Frans IL tillskickat sin gesandt i Turin nya mstruktioner. Dessa äro: 1) Frans Il, handlande såsom suverän mot suverän, afvräder alla sina rättigheter till Sicilien, utan att inblanda sig i den allmänna omröstningen; 2) konungen af ofra Italien förbinder sig, att skydda konungen at Neapel mot hvarje anfall på hans fastlandsstater; 3) en allians skall ingås mellan båda staterna med åndamål att upprätthålla de fria institutionerna och nationela oberoendet. Konseljpresidenten, åt hvilken dessa törslag lemnades i går, öfversände dem genast ull Garibaldi. Men det tycks som att diktatorn är föga hogad för att kasta asido folksuveränitetsprincipen och omröstningen, eller öfvergitva den tör honom så kära ideen, att äfven befria Neapels fastland. Från Neapel omtalas, att flere personer af Camarillan blifvit utvisade. Franska sändebudet afreste d. 24 Juli från Neapel. Från Konstantinopel meddelas i Moniteuren, att Fuad Pascha, sedan han erhållit muntliga instruktioner af sultanen, afgått d. 12 Juli på en ångfregatt till Bejrut. Liktidigt expedierades äfven tvenne korvetter med trupper och ammunition. Kort före sin afresa hade Fuad Pascha bjudit förste tolken vid franska ambassaden till sig och bedt honom såga markis de Lavallette följande ord: Säg åt gesandten, att jag skall, äfven med fara för mitt lif aftvå den skamfläck, som smutsar armeens ära, och att trupperna skola göra sin pligt. Stormakterna skola derföre lugna sig, ulls Porten uttryckligen förklarat sig ej kunna at egna krafter återställa ordningen i Syrien. — Spanska gesandten har föröfrigt ej deltagit i konferenserna; Spanien inskränker sig endast till att skicka tvenne krigsskepp, (Ferrol och San Quintiu) till syriska kusten. Den i Konstäntinopel utkommande tidningen Levant Herald lemnar utförliga berättelser om våldsgerningarne i Syrien och uppskattar antalet af de från 29 Maj till 30 Juni mördade kristna till 5,000; 154 städer och byar, 14 kloster och 200 kyrkor äro uppbrända, 100 katolska prester mördade och 75,000 menniskor irra omkring utan tak ötver hufvudet. I Smyrna har seqvestrerats tre kistor med Jygskrifter, hvilka bltvit öfversatta på grekiska från ryskan och reta folket till uppror. Syrien är bokstafligen öfversvämmadt med dylika skrifter, hvilka söka upplåga stammarnes religiösa fanatism och försvaga de turkiska embetsmännens moraliska anseende. Preussiska regeringen säges äfvenledes ha beslutat att sända ett krigsskepp till Syriens kust för att beskydda dervarande tyskar. I London har lord Russell uti Underhuset förklarat, att lord Dufferin skall afgå till Syrien, för att der fungera som Englands kommissarie i förening med de öfriga makternas, ätven Turkiets kommissarier. Prinsen af Wales har erhållit fullmakt som vicekonung under sitt vistande i Storbritanniens nordamerikanska kolonier, för att kunna upphöja britiska medborgare till riddarevärdighet. — Lord Clyde (ft. d. sir Colin