och tillbaka igen — slog Frederikshavns polismästare sig till ro och lemnade flyktingarne i fred. Anlände till Vallö, gingo de i land och fortsatte resan landvägen till Kristiania, efter att ha förut telegraterat till Hartkopff, som var dem till mötes samma natt vid Stabeck, medhafvande en karldrägt, hvari m:ll Rentz gjorde sitt första inträde i Norges hufvudstad. Angående den stöld, för hvilken hon af onkeln beskyllats, har denne tagit sin anklagelse tillbaka under förklaring att en af hans kuskar, som likaledes rymt samma dag, smugit sig in i hans rum och stulit penningarne. Under det forhöret pågick, anlände från Köpenhamn en utskickad fran onkel Rentz beledsagad af en polistjensteman, hvilka fordrade att hon skulle utlemnas och hvar och en straffas, som hjelpt henne att fly. De ha derjemte vändt sig till en advokat, för att mot henne anställa rättegång om ett ersättningsbelopp af 2,000 rdlr, hvartill hon enligt skriftligt bevis påstås ha gjort sig törfallen för kontraktsbrott. Men det åberopade kontraktet är upprättat mellan hennes onkel och hennes far, hvarföre hon svårligen kan juridiskt fällas. Hennes far har äfven anländt till Kristiania. Han syntes i början vara mycket förbittrad, men man lyckades dock slutligen åvägabringa en fullständig försoning mellan honom och hans barn, hvilket han — såsom en fader höfves i komedien och romanen — i motsats mot onkelnos offentliggjorda förnekande gaf sin faderliga välsignelse och lyckoönskan. Och så blef slutet godt. — Emmellertid torttar den intressanta tflyktingen att uppträda hvarje afton på Klingenberg, der hon ständigt öfverhöljes med strida; blomstlerregn. Atlantiska telegrafkabein. Efter en mängd fåfanga försök att få upp qvarlefvorna af den gamla atlantiska kabeln, har försöket nu slutligen blifvit öfvergitvet. Hr Varley, bolagets tysiker, har utfärdat följande berättelse hvilken vi anse vara af ganska stort intresse: — Efver upprepade försök att genom draggning få upp kabeln, för att kunna undersöka dess elektriska tillstånd, och i afsigt att draga den i land vid New-Perlican, nödgas vi nu tyvärr meddela, att, fastän vi flere gånger varit i stånd att få upp olika stycken at kabeln, inalles omkring sju mil, vi dock alltid funnit den åter afbruten några mil längre bort. Hr Varley afgifver derpå en detaljerad berättelse om de olika resor som gjorts, i hopp om att få upp kabeln, och skritver derefter angående hafsbotten nära Newfoundland: — Fastän kartorna utvisa mjuk och dyig botten, finnas der likväl utom all fråga till det mesta klippor, såsom kabelns tillstånd tyvärr ådagalägger, samt ogräs och sjödjur, hvilka på många ställen hänga fast vid och omgifva kabeln, utvisande att denna häugt svåtvande långt ifrån botten. Kabeln halades alltid upp med handkraft, tör att förekomma en onödig och för stor sträckning. Den upphalade kabelns tillstånd var omvexlande, och det vigtigaste är, att äfven de delar derat, som drogos upp ur den svarta dyen, voro på flere ställen så förstörda att den yttre betäckningen brast sönder under inhalningen, då jerntrådarne stucko ut vid afbrottet lika knippor af spetsiga synålar. De delar af kabeln, som voro omgifna med tjäradt hampgarn, voro i godt skick, emedan tjäran och hampan skyddat jerntrådarne från rost. Det är med djup ledsnad vi härmed få underrätta om att det är nödvändigt uppgifva alla vidare försök med kabeln, Ett musikaliskt underbarn. I England har uppträdt en ny Mozart, ett af dessa konstens söndagsbarn, hvilka födas genier och ej behöfva för sin utveckling den tid, som annars anses nödig för menniskan. En åtta år gammal gosse, vid namn Cowe, har nemligen derstädes komponerat en ny operett i 2 akter, kallad Garibaldi. Musiken försäkras af konstkännare vara originell och rik på melodier, bland hvilka ett par till och med ega kriterier af att blifva populära folkmelodier. En förrymd sköldpadda. Från Köpenhamn berättas den ovanliga tilldragelsen, att en sköldpadda om 80 d4Z., som vid Toldboden skulle föras ombord på ett engelskt ångfartyg, sluppit ur händerna på matrosen och gått i sjön, der hon under senare dagar