hän, att de blefvo grundvalen för ett stort fattigsystem öfver hela landet. Detta uppmuntrande af lättjan lockade en sådan mängd, att det knappast finnes någon familj, som icke har en eller flere medlemmar i ett kloster. En gång om dagen utdelar hvarje kloster soppa och bröd åt sina egna fattiga. Resande, som undra öfver tiggarnes envishet och oförskämdhet här i landet, må veta, att fattigdom är en statsinstitution på Sicilien, tiggeri är den enda konstitutionela rättighet som neapolitanska regeringen bevarat åt Sicilianarne. Elände och okunnighet gå hand i hand, återverkande på hvarandra och tillsammans kompletterande sitt förstörelseverk. Regeringen har i detta afseende haft en mäktig bundsförvandt i landets presterskap, hvilket är patriotiskt men bigott. Sicilianska kyrkan har alltid åtnjutit stort oberoende från gamla tider, emedan monarken alltid varit Påfvens legat. Detta har gifvit de sicilianska andlige stort oberoende, men på samma gång äfven isolerat dem mera från all intellektuel rörelse, så att de äro mera okunniga och vidskepliga än måhända alla andra i Europa. All uppfostran ligger i deras händer och följden är en okunnighet, äfven inom de högre klasserna, hvilken öfverstiger allt hvad jag mnågonsin sett. Regeringen har sorgfälligt bemödat sig om att utestänga allt, som kunnat skingra detta mörker. Men oaktadt alla försigtighetsmått kunde landet likväl icke tillslutas så hermetiskt, att ej här och der en stråle förmådde tränga igenom, ej heller kunde en hel nation så förfäras, att icke åtminstone några få skulle, starkare än de öfriga, revoltera mot en sådan förnedring; ja, hela regeringens behandling var så onaturlig och våldsam, att äfven de blindaste kunde känna tryckningen och voro färdiga att följa dens ledning, som lofvade att befria dem. Det var en upprorsinstinkt, som då en man, hvars händer man bundit, vill emellanåt söka att slita sig lös. För att undertrycka denna kroniska revolutionslust, infördes detta terrorismsystem, som gjort neapolitanska regeringen så beryktad i Europa. Det skulle ha varit omöjligt att utföra detta system, utan att para det med ett regelbundet korruptionssystem. Der så mycket elände finnes, förmå ej alla emotstå de lockbitar, som stå till en regerings förfogande, och få äro nog modiga, att ej bli försagda och kufvade genom flere års terrorism. Följden af allt detta är en demoralisation, som har förstört hvarje frö till någonting stort och ädelt, utom i orden. Terrorism leder ovilkorligen till list och bedrägeri hos folket; det var det enda vapen, som stod dem åter, och detta mördade i sanning all sanningskärlek. Korruptionen alstrade misstankar hos alla mot alla; det långvariga förtrycket utvecklade känslor af hat och hämnd, åt hvilka okunnighet och det sicilianska blodets hetta gifvit någonting vildt. Religionen har nedsjunkit till en förkastlig vidskeplighet, fruktan har alstrat grymhet, tillintetgörandet af hvarje högre princip har frambragt en inskränkt sjelfviskhet. Öfver hela landet råder stor schism mellan de olika klasserna; det finnes ej någon stad eller by, som icke har sina ärftliga fejder, och ingen familj som är enig inom sig. Afstängningen från allt deltagande i de allmänna angelägenheterna har gifvit alla poster den förbjudna fruktens behag, hvaraf hvaren äflas efter att få sin bit. För såväl högre som lägre klasser, båda okunniga och uppbrusande, är ordet frihet likbetydande med deras upphöjande, som hittills böjt sig under oket. Åk RR XXXzXX—käkkslX——XX