Den stackaren upptäcktes slutligen i kabinettet, dit La Chesnaye kastat honom. Hans tillstånd var beklagansvärdt. Han vara nära qväfd af kafveln och blodet sipprade från handklofvar och naglar, så hårdt voro repen åtdragna. Då han åter kom till medvetande, berättade han hela förloppet och lemnade markisen, såsom intyg å att han talat sanning, det bref han fått af La Chesnaye. Hr dAssigny granskade uppmärksamt och med synbar förvåning papperet. Hans stil, hans egenhändiga underskrift, hans sigill och guvernörens i Rouen namnteckning voro så fullkomligt efterhärmade, att han i början tvekade. Men slutligen förklarade han brefvet vara falskt och sade, att han aldrig skrifvit något dylikt. Den ädle herren måste erkänna sig ha varit offer för en väl anlagd list och att hans boning blifvit utplundrad af ett band stråtröfvare med alldeles otrolig djerfhet och skicklighet. Markisen var rasande öfver att ha blifvit skamlöst dragen vid näsan, men visste ej till hvem han skulle hålla sig, då trädgårdsmästaren i detsamma kom ned, för att tala med honom. Jeannes farbror hade, såsnart han kunnat, gått, för att söka upp sin brordotter, hvars frånvaro lifligt oroat honom under de falska soldaternas plundring.