I det heter: , Turkiet är antingen maktli dsleller har ej någon förutseende bick. De d som begåtls äro stora, men Europa, sc numera har kännedom derom, skall hvark tillåta deras fortsättande eller äterupprepanc och skall minnas sina pligter mot betolkni gar, som allttör länge vari törtryckta och it arhundraden uthärdat Turkiets ok. Pat säger ock: Här är ingen tid att förlora — Franske generalen Trochu har skickats kejsaren till Syrien såsom utomordentli sändebud. Detta val utvisar, att hans up drag är mera militäriskt än politiskt, och d säges, att generalen skall följas af en div sion trupper, som skola tagas ur Lyone armåen. Sex kanonångbåtar ha sändts frå Toulon till Syriska kusten, på begaran : amiral de la Ronciere le Nourry, som he betälet ofver franska flottan i Levanten. Allvarliga farhågor hysas för patriarker at Antiochia säkerhet. Stor rörelse råde bland mahomedanska befolkningen i Alepp och Killis. Invånarne i Balbek äro högt: törbittrade på de kristna. Katolska biskope 1 Latahia har nödgats fly ombord på ett fransk krigsskepp, tillika med invånarne i de kloste: som stå under honom. Rörelsen har äfven sträckt sig till Her zegovina. Det heter i ett bref från Cattarc dateradt d. 18 d:s: En kollision har egt run mellan de kristna och muselmännen i Herze govina, i grannskapet af Mostar. Guver nören af Mostar sände genast dit truppe med ordres att handla med största stränghe mot de kristna. Både österrikiska och turki ska regeringarne göra stora förberedelser Garnisonerna i denna stad och i Ragusa för. stärkas betydligt. En korps af 25,000 mar väntas till Dalmatien. Detta blir till svår tun ga för vårt arma land. Utom de turkiska trupper som skola afgå till Serbien, Bosnien och KRumelien, skickar turkiska regeringen alltjemt nya trupper till nordvestra provinserna. En blodig konflikt egde för några dagar sedan rum mellan de kristna och muhamedanerna i Herzegowina, hvilken slutade till de kristnas nackdel. Montenegrinerna slåss äfven oupphörhgt med turkarne, isynnerhet uti de distrikter, der den Europeiska gränskomissionen lemnade en del af montenegriska territoriet, omgitvet af turkiska länder. För fjorton dagar sedan skötv trenne albanesare på guvernören i en närbelägen turkisk fästning och sårade honom allvarligt. För någon tid sedan afbrände muhamedanarne hela byn Tenitsch och massakrerade alla invånarne. Turkiska regeringen har ej gjort någonting för att göra slut på denna sakernas ställning, fastän mer än en månad förflutit, sedan massakren föröfvades. Spanska regeringen skall nu äfven afsända tvenne krigsskepp till Syriska kusten. La Farina har i Zurin nu offentliggjort följande angående schismen mellan honom och Garibaldi: Orsakerna till min oenighet med general Garibaldi äro, eftersom man begär det jag ovilkorligen skall tala, dessa: Jag trodde och jag tror ännu, att den enda räddningen för Sicilien består uti en omedelbar anslutning till Viktor Emanuels konstitutionela konungadöme, hvilken anslutning utgör alla sicilianares varmaste önskan och redan uttalats af hufvudmännen för mer än 300 municipaliteter. General Garibaldi ansåg och anser måhända ännu, att anslutningen bör uppskjutas tills hela Italien blifvit befriadt, inberäknadt Venetien och Rom. Jas påstod och påstår ännu, att det var en stor oförsigtighet anförtro välde åt sådana ministrar som Crispi, hvilken är, med rätt eller orätt, epopulär för största delen af sicilianarne m. fl. Det grämde mig att alla medel försöktes för att i allmänhetens ögon misskreditera piemontesiska regeringen och statsmännen hvilka Italien bar så mycket att tacka för. Det srämde mig, att de män, som vor, den nationea saken mest tillgifna, som gjort och lidit mest i sicilianska revolutionen, och att alla de skickligaste och intelligentaste män skulle uteslutas från förvaltvingen af de allmänna angelägenheterna; att all adninistrativ ordning skulle förbises; att alla domstoar skulle stängas; att ingen styrka blefve upprättad, ör att betrygga den allmänna säkerheten ; att män ned intet eller dåligt rykte skulle utväljas till distriktsuvernörer med vidsträckta fullmakter; det grämde , nig, att ett land, som sjelf icke hyser några Mazziustiska åsigter, skulle göras till ett näste för de oeferrättligaste Mazzinister i Italien. . Dessa äro skälen ill mitt missnöje, hvilket jag uppriktigt uttalade och itan bitterhet mot general Garibaldi, -om under de örsta dagarne af mitt vistande på Sicilien alltid var örekommande och vänlig mot mig, oaktadt anklageler för att jag var grefve Cav.urs vän, röstat föravoyeroch Nizzafördraget och hindrat hans planer Mellanitalien. Frivilliga afresa oupphörligt från Genua I Sicilien och på en vecka afgingo ej min-P re än 4,100 man. Paris 19 Juli. Moniteuren meddelar från vrien: cgalkarnaoc ctaällnine famfan ack La KL