— Tack! tusen tack, gode herre! Gud välsigne er och er sköna dam! gnällde tiggaren och tog upp ur den trasiga hatten det som Mathias kastat dit. — Timman ? sade Mathias sakta, utan att stanna. — Midnatt! Miraklernas samfund! svarade krymplingen. Derpå återtog han genast med höjd stämma: — En skärf, gode herrar! En skärf, goda damer ! Det var vaxaftrycket af låset, som Mathias lagt i tiggarens hatt. — Nu låta vi Tallebot Puckelrygg handla, sade han till Jacqueline. — Och om han alldeles ensam utför saken? frågade Jacqueline oroligt. — Han skulle ej våga det. Lagarne inom Miraklernas samfund skydda oss och tjufvarne bestjäla ej hvarandra. Dessutom är den store Coörcee på vår sida. — Ack, hvad det luktar angenämt från restaurationen ! inföll Jacqueline och vidgade sina stora näsborrar. Hon och Mathias passetade just i detsamma en restauration. Denna som var anordnad i sista ståndet på gatan och låg i svit med juvelerareboden, hade öfver dörren en skylt med numret 27. Ett starkt buller rådde derinom. (Forts).