I varjehanda. En ny sorts entreakter. Direktionen för Porte St. Martins teatern i Paris har denna sommar fallit å en alldeles ny, högst originel ide för att locka folk. Uppifrån första raden ned till parterren drager sig en konstgjord klipp-trakt med thy åtföljande vattenfall, hvilket vid bergets fot begränsas af några fontainer, som med sitt plaskande utbreda en angenäm svalka öfver hela salongen. Under öppen ridå stoppas naturligtvis vattenkonsten, men så snart en mellanakt begynnar, kastar den åter sina strålar alldeles som i St. Cloud eller Versailles. Man kan lätt tänka sig i hvilken mängd allmänheten strömmar till för att taga denna, hittills ensam i sitt slag stående dekoration i en teatersalong, i skärskådande. God affär. Vid början af detta århundrade inköpte en herr Nicolay det i närheten af Paris belägna slottet Bercy med thy åtföljande parkanläggningar för 1,800,000 francs. Sedermera sålde han en stor del af parken för c:ka 3 millioner francs. Nu har familjen sålt all återstående jord, dels till Lyoner Jernbans-sällskapet, dels till spekulanter, för ett sammanlagt belopp af 10,550,000 francs. Industrielt. Hurusom äfven det obetydligaste föremål kan blifva en källa till verksamhet och välstånd, bevisar fabrikationen af lös-tänder i Amerika. Häraf produceras årligen minst 3 millioner, hvaraf brorslotten lemnas af Philadelfia, i hvilken stad en enda fabrik sysselsätter 100 arbetare med en veckolön af c:ka 700 Dollars. Nämnde fabrik förbrukar månadtligen 300 uns Platina (å 8 dollars pr uns) till stifter samt levererar hvarje månad 150,000 stycken färdiga tänder, sedan hvardera undergått 10 olika fabrikationsstadier. Ett värdefullt cigarrfodral. I en galanterihandelsbutik i Hamburg tilldrog sig nyligen följande händelse: En person köpte för c:ka 300 Z7Z varor och betalte desamma med banknoter, hvilka emottogs af sonen till butikens egare. Den unge mannen, hvilken så fort som möjligt ville expediera ett par andra personer, gaf sig icke tid att inlägga banknoterna i penninglådan, utan instoppade dem i ett å disken liggande cigarrfodral, hvilket lades åt sidan, utan att det värderika innehållet uttogs. Snart infann sig en matros, som af en kommis köpte ofvannämnde cigarrfodral utan att innehållet af någondera förmärktes. Om aftonen då butiken skulle tillstängas erinrade sig den unge mannen att han hade en del af kassan för dagen förvarad i ett cigarrfodral, men, o, ve! förnam till sin stora harm och förskräckelse att detsamma blifvit sålt för ett par mark. — Alla efterspaningar efter köparen ha varit fåfänga. En sparf brefbärare. Filosofen Helvetii enka älskade högeligen alla småfåglar, och sökte skydda dem så mycket i hennes förmåga stod. Om vintern lät hon alltid bortsopa snön från sin balkong, och strödde dit föda för de små kornätarne. Synnerligen kär var henne en sparf, som skänkte benne så mycket förtroende, att den åt ur hennes hand. En dag infann sig sparfven med en pung under halsen, gjord af ett afskuret handskfinger, och flög genast å den utsträckta handen, liksom bedjande att bli befriad från sin börda. Damen borttog pungen och fann i den en liten biljett af följande innehåll: ,Redliga menniskor i ert granskap umbära det nödvändigaste. Skall ni väl göra mindre för dem än för den lilla befjädrade familj, åt hvilken ni hvarje morgon visar så stora välgerningar? — Den goda damen besinnade sig icke ett ögonblick, utan skyndade till sitt skrifbord, tog der en banknot af betydligt värde, lade den i pungen, som hon satte på den lilla brefdragaren, kysste denne och jagade honom bort. Några dagar derefter infan sig åter det lilla sändebudet med sin brefpåse och följande svar: ,Ni har räddadt en aktningsvärd konstnär och hans talrika familj, Gud välsigne er derför! Ert godhetsfullt lemnade förskott erhåller ni nästa vår tillbaka. Och verkligen återhemtade det bevingade budet i rättan tid åt den godhjertade gifvarinnan den som lån betraktade almosan jemte en tacksägelse af följande innehåll: ,, Vi bedja, att vår ärade välgörarinna måtte befria oss från vår penningeskuld, men derjemte tillåta att den tacksamhetsskuld, som hon nedlaggt i våra hjertan, der alltid måtte få förvaras, emedan vi dock aldrig kunna bli i stånd att utplåna densamma. Berättaren af denna historia tillägger, att sparfven ännu sedermera aflade ett besök hos sin gynnarinna och blef af henne qvarhållen, för att hon genom den möjligen skulle kunna lära känna den familj, i bvilken han blifvit uppfödd. Ändamålet vanns: ty sparfvens egarinna, konstnärens dotter, bad i tidningarne om att återfå sin älskling, och fru Helvetius fick derigenom tillfälle att fullständigt tillfredsställa sitt hjertas önskningar. omm ——XXXXXXRXREXRXNXXOXXOXX-——-t————-XLXRXRÅÅQAQAQÅ XXX XXX RE—Kt