är säkert Laurent och han skall säkerligen upplysa om förhållandet. Han skyndade härvid mot dörren, fick den inträdande i armen och drog honom fram till ståthållaren med en ifver, som synbarligen utvisade den värde tjenstemannens åtrå efter att komma ur den förlägenhet, hvari han råkat. — Har du sett La Chesnaye? frågade han. — Ja herre! svarade Laurent. — När? — Klockan slog nio på samma gång i Saint-Germain des Prås och i Karmeliterklostret, det vill säga, för omkring tio minuter sedan. — Aha! inföll ståthållaren med en suck af belåtenhet. Och hvar har du sett honom? — Vid porten Sain-Germain. — Vid porten Saint-Germain! utbrast hr dAumont, under det han och civillöjtnanten, Rödhalsen och Jean utan mjelte förvånade betraktade hvarandra. — Ja, monseigneur, fortfor Laurent lugnt. I samma ögonblick, då kaptenen hoppat från hästen, för att gå in i hr Jonas hus, den der personen, som har spelklubb, ni vet, vid sjelfva ingången till marknadsplatsen. — Omöjligt! utropade ståthållaren. — Jag försäkrar er, monseigneur, att jag nyss sett kaptenen, som i detta ögonblick befinner sig i det omnämnda huset. Han är tilloch