Månger vet ännu att berätta om deu okynnes-bedrift hvarmed herrar Hjortsberg och Chauvin, af aktade familjer här i Stockholm, gjorde sig förfallne till hemgång, och hvarföre straffet trots modrens, den Store Lars Hjortsbergs makas knäfall inför Carl Johan, likväl oåterkalleligt blef landsförvisning för dem båda. Det tycktes verkligen, som med Magnus Brahe, den förste af svenska ädlingar och den sista hägringen af riddarlifvet, den högre chevalereska anden lemnat rum för nutidens mera otvungna komisstyp. Det militära elementet vinner ej derpå. Betraktat. ex. England. Der kan en officer aldrig visa sig i annat än i uniform (n. b. så vida ej på half sold), kan aldrig i uniform besöka värdshus och cafeer, äter vid sin mess, men som Englands besittningar äro vidsträckta, är i England garnisonslifvet också ständigt ambulant, Nej ropte Direktörn, ej mer jag utstå kan, Der Wasser steigt mir ja bald iiber Kopfe an! med denna monolog skedde det länge väntade oxögelyktandet, då den bildsköne mannen sjelf, en vacker dag fann som det heter, ställningen betänklig hos de nio mamsellerna vid Gustaf Adolfs torg. Visserligen sade alla, då Cavallius öfvertog direktörskapet vid kongl. Teatern, att han tagit sig vatten öfver hufvudet, och det blef i dubbel mening besannadt. Vattnet har ju hela våren varit i stigande, men då det i sjelfva verket steg upp ända till direktörsstolen, vågade Gunnar ej som en Knut trotsa böljan utan med ett sauve qui peut räddade sig vår man på Årsta holmar! Vare nu med förändringen hur det vill, säkert är att vattnet gör det visserligen icke, utan thron, som är med och när vattnet . . . Then will two of once, w0oo one That must needs be sport alone: And those things do best please me That befal preposterously. Säger Puck i Midsommarnattsdrömmen. Ett annat Verk, ej mindre märkvärdigt i sina stycken, är Statistiska Byrån. Hvilken egyptisk vishet ligger ej förborgad i detta chefskaps görande och låtande? Spelade direktörn vid Kongl. Maj:ts hof och spektakler inför sina underhafvande en högtidlig Domkyrko-röle, så spelar Fader Berg rolen af en Memfis-Pyramid. Under afvaktan på intressanta observationer, hvilka under chefens statsbekostade utländska resa för närvarande pågå, lärer redan ingått till Philoteckniska afdelningen inom byrån en statistik öfver alla i Paris årligen uppsamlade cigarrstumpar — en kalkyl, som ganska snillrikt uppdagar, hvad sammanlagda antalet af bemälte stumpar linea recta utgör i miltal, hvad värdet af denna nu här och der spridda tobak utgör i längden, och huru många pund snusförnuftighet, som sålunda årligen begrafves i dyn, Den egenmåktiga omkastningen och ändringen af Ständernas en gång fastställda lönereglering för Statistiska Byrån är ett bland chefens märkligare manövrer å la doktor Syntax, hvarom vidare Crusenstolpes Marshäfte redan lemnat intressanta belysningar. Uppvisningar ha i detta, liksom i teaterverket, icke fattats för ständerna, troligen emedan statister och komparser finnas i båda. Den lika lönefördelningen är också den outgrundlige statistikens fortfarande problem, det låter otroligt att en man som Lindberg, hvilken med sin erkända förmåga och arbetsvana ensamt borde styra, skall som i dubbel qvartett asistera en archivarie, som med 3000 rdr i lön ej har annat än taga emot och insortera uppgifterne, en qvasivaktmästare gör det mesta, och vaktmästarne i verken, som äro några s. k. roliga kisar, kallar också sin chef för arkivargen. Statistiska byrån har nu fått sig en ganska rymlig lokal i kanslihuset, i de kongl. kabinettsrummen, och då man inträder inom det gamla myntet, tänker man ovilkorligen på vedermälen och den store myntarkivargen, som enligt Berzelius alltid almrotade något åt fanders. Hvem glömmer väl dagens fråga, mannen, som af konungar och furstar ena dagen hånas som bandit och andra dagen beneventeras